Ord som genererar en miljon vuxempoäng

Gud, det är i princip omöjligt att hinna skriva här. Dessutom har jag miljoner saker jag skulle vilja skriva om min nya arbetsplats, men det vågar jag inte.

Jag har väldigt roligt och det är grymt stimulerande.

Jag skulle dock påstå att det är mer att göra och att det är vansinnigt mycket fler möten. Dessutom är arbetstiden inte lika flexibel. Allt sammantaget innebär att jag jobbar mer och jag är tröttare. Men väldigt mycket gladare.

Mer då?

Jo jag har planterat en massa växter och träd! Jag liksom! Så himla coolt att jag faktiskt hittat ett intresse för gröna saker när jag har en egen tomt att vara på. Jag tror till och med att jag är ganska bra på det. Nu har vi ett kördbärsträd, smultronplantor, hallonbuskar, japanskt körsbärsträd (för blommorna), en likadan rododendron som fanns invid husväggen till mormor och morfars hus och en syrenhäck.

Det kommer bli bra. Jag längtar efter att se det växa sig stort.

Lilla E har hittat en förtrogen i grannkillen V. Så fort de kommer em från dagis springer de över till varandra (han bor tvärs över gatan från oss) och helgerna är helt vikta åt lek dem emellan. De utforskar området och smyger till ställen där de egentligen inte får vara. Vi låter dörren stå öppen och de springer in och ut och från den ena till den andra. Helt suveränt. Det var för att mina barn
skulle kunna göra sånt som jag flyttade till hus.

Allt är bra nu. Lite stressigt men bra.

20120517-110436.jpg

Hohoooo!

Det kan eventuellt vara så att mitt nya jobb var helt galet mycket roligare än vad jag någonsin kunde föreställa mig. Det kan eventuellt vara så att jag är överförtjust och undrar varför jag inte fattat hur kul det var där. Det kan eventuellt vara så att jag inte längre har tid att surfa på dagarna.

Det kan också vara så att jag lever som i CSI, fast på riktigt.

Så. Sjukt. Coolt. Jobb!

Ville bara säga det.

Dessutom kan mina barn säga att jag fångar bovar på jobbet, och ha rätt!

Ett mail

Idag skickade jag ut det här mailet till alla på min soon to be gamla arbetsplats.

Hej!

Efter 10 år som inkluderat en praktikplats, tre projektanställningar (om de inte var fler), en tillsvidareanställning, fyra enheter och lika många enhetschefer, tre generaldirektörer, sex slutförda regeringsuppdrag, cirka 4 500 fikapauser, 10 vårfester, 10 julfester och en mängd med nya kollegor och vänner är det alltså dags.

Idag arbetar jag min sista dag här på XXX innan jag går över till XXXXXXX för att pröva på hur spännande det är att jobba med XXXXXXXXX.

Är det inte det minsta spännande ses vi igen om sex månader, men känns det bra så ses vi bara på sporadiska luncher, AW:ar och kanske ett eller annat möte eller en konferens framöver.

Ha det strålande och tack för den här tiden!

Jag avslutar med en bild på en av alla arbetsrelaterade situationer som jag har befunnit mig i under åren.

….och det kändes JÄVLIGT bra :-)

Barnkläder och lite jobb

Klockan 13:45 stegade jag in på jobbet idag. Lätt stressad med en stor kasse barnkläder.

Kl 10 var jag på utvecklingssamtal för Lillasyster J. Hennes sista på gamla dagiset. I augusti börjar hon på samma dagis som storasyster. Hon är en bestämd dam som säger ifrån när hon inte gillar något, men hon slåss inte. Hon skräms med rösten. Bra! Hon är väldigt nyfiken och vanvettigt envis. Klarar hon inte av något så gör hon det om och om igen till förbannelse, tills hon kan det. Bra! Hon snackar väldigt mycket för sin ålder och talet kom plötsligt och har utvecklats väldigt fort. Hon är tydlig med vad hon vill och vad hon inte vill. Mycket bra!

Det var väl inget i den bilden av henne  som jag inte kände igen, men det är alltid roligt att höra hur andra vuxna i hennes nähet uppfattar henne.

efter utvecklingssamtalet tog jag mig ut till Stora Skuggans väg 9 vid Universitetet och One Two Ten:s kollektionsutförsäljning som de har två gånger per år. I år är mellan den 24 och 26/4 och de har öppet till 19 idag och 16 imorgon. Jag brukar handla enorma mängder där, men den här gången tyckte jag inte att det fanns så mycket vettigt. Dessutom tyckte jag att det var dyrare än vad det brukar vara. En stor kasse gick jag därifrån med i alla fall.

Så. Nu är klockan 14:15 och jag har precis ätit upp den äckliga lunchmackan som jag köpte med mig och känner att det borde vara dags för fika strax ;-)

Varför stressa när man har 3 dagar kvar?

Allt ljus på mig

Min nya chef ringde just och pratade om vad som kommer hända nästa vecka, och plötsligt kändes allt så otroligt roligt och spännande. Inte för det hon sa utan för att jag får börja göra något nytt!

Det låter kanske lite sjukt men jag älskar att komma till nya ställen och få presentera mig och börja lära känna nya människor. Det spelar ingen roll om det handlar om ett nytt jobb eller om det är inom ett projekt där jag ska presentera mig som projektledare. Jag älskar det.

Precis det som många andra avskyr är min favoritstund. Den då allt ljus är på mig och jag ska prestera. Gärna muntligt. Då är jag som bäst.

Sen beror det givetvis på forum. När det gäller att prestera något inför t.ex. grannar så känner jag mig fullkomligt asocial. Jag vill inte mingla. Jag vill inte vara social. Men handlar det om jobbet så tycker jag att det är hur kul som helst.

Ooooh, nya chefer. 

Ooooh, nya kollegor.

Ooooh, nya arbetssätt.

Det ska bli så ROLIGT.

Ångestklump

Av en slump klickade jag mig in på den här bloggen och blev jäkligt berörd. Sommarinlägg och annat larv kändes otroligt futtigt.

Vilken fruktansvärd mardröm hon har hamnat i. Från att plötsligt få reda på att man har cancer och måste operera bort hela ena benet och en del av bäckenet, till att vakna upp från operationen och ha båda benen kvar men få reda på att de hittat fler tumörer.

Jag förstår att hon är rädd. Jävligt rädd. Det skulle jag också varit i samma situation.

Dessutom skriver hon bra. Jävligt bra.

Jag tänker fortsätta läsa och jag tänker hålla tummarna så hårt det bara går.

Sommar och sol

Jag käkade lunch med en kollega som frågade vad vi har för planer i sommar. Så fort jag tänkte på sommaren så kändes det varmt i magen. Jag längtar!

Strax innan jul (eller var det efter?) fick jag en plötslig längtan efter att åka på charter. Charter!? Det har jag inte längtat efter sedan jag var tonåring. Nu längtade jag inte efter festa-hela-natten-charter, utan den barnvänligaste av barnvänliga chartrar. En all inclusive där man verkligen inte gör något annat än ligger och badar och käkar glass hela dagen. En där vi bor med markterass som vi kan sitta ute på när barnen sover och en där mat serveras hela tiden så att ungarna kan käka när de har lust och inte när vi har betalat för ett testaurangbesök.

En sådan ska vi på i slutet av juni :-)

Närmare sagt hit. Pascha Bay i Turkiet. All Inclusive och bamseklubb. Det blir min första barnvänliga charterresa. Återstår att se om det är shit eller hit.

Sen har jag sålt in en resa till Kolmården med övernattning. Det blir nog allt vad gäller sommaraktiviteter. Vi har för fan en hel trädgård att fixa i år. Man inner inte mycket på helgerna.

Uppdrag slutfört?

Som alltid när jag säger att jag inte har någon inspiration så poppar det upp saker jag vill skriva om så fort jag skrivit ”inspiration”.

Jag vet att jag reagerar när någon i min omgivning uttrycker sig på ett misogynt sätt eller ens uttalar sig klumpigt kring könsroller. På samma sätt reagerar jag på om det uttrycks främlingsfientliga, rasistiska eller homofobiska åsikter så att jag hör det. Tack och lov händer det ytterst sällan. Men som sagt, när det händer så hörs jag. Det tycker jag är min skyldighet som medmänniska när andra uttrycker sig kränkande. Ingenting ändras för att man står tyst.

Idag började en kollega att komma med en utläggning om att kvinnor åldras på ett sämre sätt än män. I ärlighetens namn satt jag och funderade på något helt annat medan han pratade. Plötsligt hör jag mitt namn. Då hade en annan kollega sagt åt han som hade utläggningen att tänka igenom sitt resonemang lite mer om han inte ville ha en genusdiskussion med mig.

Det hela var skämtsamt och jag har arbetat med båda personerna i väldigt många år så vi är goda vänner, men jag kände ändå att jag nog har lyckats med någonting om de har förstått att det inte är säkert att det finns ett konsensus kring vissa frågor.

Jag tror att det är jätteviktigt. Om ingen säger emot, eller visar på en annan uppfattning, är det den som hörs mest som får tolkningsföreträde och det skapas lätt en taskig jargong som är accepterad.

Sen är det klart att jag inte vill vara något åsiktsmonster som sitter och säger emot eller ifrågasätter hela tiden. Men tro mig, det är jag inte. Jag anpassar mig efter sällskapet och timingen. Lite social kompetens besitter jag ;-)