Vi lever

Som rubriken alltså. Vi lever.

Vi lever i allra högsta grad irl, på Twitter, på instagram och på Facebook. Kanske mest på Twitter just nu.

Sociala medier funkar så för mig. Jag har min favorit för tillfället som jag utnyttjar till max.

Det går i ett hela tiden. Vi jobbar, hämtar på dagis, lagar middag, nattar ungar, hänger med varandra och sover allt för lite. Livet typ.

Lilla E tränar på bokstäver och ord, Lillasyster J tränar på att bli tre år genom att vara FULLKOMLIGT omöjlig hela tiden. Sen har hon bestämt sig för att hon aldrig mer tänker ha blöjor. Hon tajmade det väl. Vi hade precis köpt ett jumbopack med blöjor som nu ligger oanvända under vår säng.

Vi har också insett att vi aldrig mer kommer att använda vagnen. Den har stått oanvänd i tvättstugan sedan i somras. Nu ligger den ute på blocket.

Allt rullar på.

Imorgon är det fettisdagen och vi funderar på att ha en semelätartävling här hemma för att en gång för alla göra slut på vår kollektiva semel-craving. Frågan är hur många semlor vi kan äta? Jag tror att jag kan klämma tre stycken med lite god vilja.

Den som lever får se.

Strukturerade familjen strikes again

Igår skulle ha vara första dagisdagen sedan innan jul för ungarna.

Skulle ha varit ja.

Maken skulle jobba sin tredje dag på nya jobbet och efter torsdagens oväntade halvdag, då vi glömt bort att vi bjudit hem familjen, skulle han få jobba en hel dag. Jag skulle hämta på dagis.

Skulle ha hämtat på dagis ja.

Precis när jag ankommer polishögskolan och den utbildning som jag skulle på under förmiddagen får jag ett sms av maken, ”Planeringsdag?” står det. Då står han med två uppjagade ungar i full vintermundering utan för ett stängt dagis.

Vi minns båda lite vagt att det var någon planeringsdag efter helgerna men det försvann ur skallen så fort julen började närma sig.

Det slutade med att de fick åka hem och att jag bytte av maken efter lunch. Vi spenderade eftermiddagen med att rulla chokladbollar och baka illrosa sockerkaka.

Alles gut.

Den döda kamelen

Visste ni förresten att kanel gör man av en kamel som man dödar och steker?

Det hade inte jag en aning om innan Lilla E upplyste mig om det imorse.

Frukost

Efter eviga tjafs kring frukostmackor som aldrig äts upp (bortsett från osten och det bortslickade smöret) och filtallrikar där flingorna blir till en grötig gegga innan jag blir vansinnig och tvingar i ungarna det hela så har jag bestämt mig för att anpassa frukosten efter vad ungarna faktiskt äter.

Igår blev det smoothies på yoghurt, banan, hallon, mjölk, lite honung och kanel. Till det käkade de två kokta ägg var. Okej, de käkade vitan på äggen. Gulan är tydligen jävulens påfund.

Idag återupptäckte jag fattiga riddare. Det är onyttigt, men faktiskt helt okej om du är ett växande barn. Innehållet är ju smör (att steka i) bröd, mjölk och ägg. Sen lite av mormors äppelmos på och kanel (ja vi gillar kanel här hemma). Lilla E klämde ner 2,5 lustig riddaros, som hon kallade den. Lillasyster J fick i sig 1,5. Det är banne mig mer än osten på den vanliga frukostmackan.

Själv åt jag ståendes vid spisen. Väldigt avkopplande. Not.

Fikabröd, eller inte

Jag äter ju inte fikabröd nu. Jag äter faktiskt ingenting som har socker i sig (om det inte är sockerfritt tuggummi eller sockerfria Läckerol).

En bra anledning till att berätta att man håller på att gå ner i vikt är att folk inte ifrågasätter varför man inte vill ha en bulle till fikan.

Jag har en chef som kan vara urusel i vissa sammanhang, men när det gäller det här så är hon faktiskt riktigt gullig. När hon hade köpt bakelser till enheten så köpte hon physalis till mig så att jag inte skulle sitta tomhänt. Idag har hon köpt semlor till alla och passionsfrukt till mig 🙂

Jag tycker att det är rätt fint att hon faktiskt tänker så långt.

Ironi

Jag måste medge att det är lite ironiskt med alla bilder på fet smaskig mat som ligger upplagda i blogghuvud och på sidorna. Ironiskt för att jag blir hungrig varje gång jag går in på bloggen. Jättehungrig.

Jäääävligt sugen på bacon är jag. Jäääävligt sugen.

Men nej nej, här ska vi slimma och trimma och vara ståndaktiga mot frestelser.

Fy fan vad det är mot min natur.