Vi lever

Som rubriken alltså. Vi lever.

Vi lever i allra högsta grad irl, på Twitter, på instagram och på Facebook. Kanske mest på Twitter just nu.

Sociala medier funkar så för mig. Jag har min favorit för tillfället som jag utnyttjar till max.

Det går i ett hela tiden. Vi jobbar, hämtar på dagis, lagar middag, nattar ungar, hänger med varandra och sover allt för lite. Livet typ.

Lilla E tränar på bokstäver och ord, Lillasyster J tränar på att bli tre år genom att vara FULLKOMLIGT omöjlig hela tiden. Sen har hon bestämt sig för att hon aldrig mer tänker ha blöjor. Hon tajmade det väl. Vi hade precis köpt ett jumbopack med blöjor som nu ligger oanvända under vår säng.

Vi har också insett att vi aldrig mer kommer att använda vagnen. Den har stått oanvänd i tvättstugan sedan i somras. Nu ligger den ute på blocket.

Allt rullar på.

Imorgon är det fettisdagen och vi funderar på att ha en semelätartävling här hemma för att en gång för alla göra slut på vår kollektiva semel-craving. Frågan är hur många semlor vi kan äta? Jag tror att jag kan klämma tre stycken med lite god vilja.

Den som lever får se.

Annonser

Sagt på altanen

Lilla E är ute på altanen med morfar och Lillasyster J och blåser såpbubblor.

Lillasyster J: Mera blubbor!

Lilla E: Nej det heter inte ”blubbor” J.

Lillasyster J: Jo! Mera blubbor!

Lilla E: Inte ”blubblor”, SÅSBUBBLOR heter det.

Lillasyster J: Mera såsblubbor!

Lilla E: Bra! SÅSBUBBLOR.

Skadeglädje är den enda sanna glädjen

Jag är en ganska elak person innerst inne. Elak och missunsam. Och skadeglad som fan.

Ett nöje jag har är att ställa mig och vänta på att människor som har en massa idéer och uppfattningar kring barn och barnuppfostran ska falla på eget grepp. De där som tänker alldeles för mycket innan de får barn.

De bestämmer hur allt ska bli och vad som är rätt och fel.

De där personerna faller oftast hårdast. Och det tycker jag är jätteroligt.

Att jag själv inte har fallit dit handlar nog mest om att jag inte var så intresserad av varken barn eller barnuppfostran innan jag själv fick barn. Fortfarande idag är jag ganska ointresserad av andras barn. Jag har inga petiga åsikter. Det är mest om jag tycker att de behandlar barnen direkt olämpligt som jag tycker till. Hade jag varit intresserad så hade jag med all säkerhet haft en jävulskt massa åsikter. Jag är rätt självgod också nämligen.

Men det är hur kul som helst att se de nyblivna föräldrarna som innan barnet kom tjatat om att de inte har några problem med att sova lite går på knäna av trötthet efter ett par månader. Ännu roligare när de, efter två veckor,  förklarar att de minsann är jättelätt att gå upp och amma på natten. Särskilt som man vet att det tar ungefär två månader innan man blir så där tortyr-trött.

Eller de som förfasas över allt som inte är ekologiskt, trä och hemlagat. Hysteriskt roligt när de sitter med en matvägrande gaphals på 7 månader och sticker till hen en plastleksak och sempers köttfärssås på burk.

Eller de där som tjatar om att deras spädbarn sover så gott om nätterna och som ännu inte förstått att barns sovmönster förändras med åldern.

Som sagt, jag är en elak jävel som är grymt skadeglad.

På andra sidan jorden…

Om vi skippar att prata om mitt nya jobb, som jag kan tycka att jag har ältat rätt bra här i min blogg (obs, min blogg ;-)), så händer det en hel rad kul grejer de närmsta dagarna.

1. Min yngsta dotter fyller två år imorgon. Två år! Hon är ingen liten bebis längre. Men jo, ganska liten ändå.

2. Vi hämtar nya bilen idag! Oh vad jag går igång på nya saker. Jag vet att det är fult att säga det men jag älskar att göra mig av med gammalt och köpa nytt. Det behöver inte vara ny-nytt. Bara nytt för mig. Men en helt sprillans ny bil har jag faktiskt aldrig haft.

3. På fredag bokade jag in en frisörtid. Jag tänker mig fortsatt blont och relativt kort. Kort hår liksom. Det har jag knappt haft heller. Vi får se om jag bangar när det är dags. Jag brukar inte vara harig när det gäller håret, jag vet bara vad jag trivs i. Snygg till helgen alltså.

Och så en sista grej. Är det någon mer än jag som känner att de har tjänat en hel massa pengar när man hittar något på rea. Jag vet att jag inte tjänar pengar på riktigt, men det känns så i alla fall. Igår hittade jag ett par skinnstövlar. De var ett par Marc O’Polo som var nedsatta från 2400:- till 800:-. Nästan gratis! Nästan gratis och jag tjänar 1600:-!

Eller nåt.

DU!

Lillasyster J fyller två år om en knapp månad. Hon snackar hur mycket som helst nu. Orden bara sprutar ur henne och hon har börjat sätta ihop dem. Men en sak som hon banne mig inte har sagt är sitt namn. Hon har, fram till i förrgår, svarat ”DU” på frågan om vad hon heter.

Inte så jättemärkligt om man tänker på att man ofta frågar ”vad heter DU?”, och har man pekat på foton så säger man ofta ”där är DU”

I förrgår pekade hon plötsligt på sig själv och sa sitt namn. Högt och tydligt. Jag och Lilla E blev så förvånade så att vi båda ropade ”JAAAAAA!” samtidigt. Lillasyster J blev ytterst förlägen men ändå ganska nöjd.

Nu berättar hon för alla som vill veta, och alla som inte vill veta, vad hon heter 😀

Små glin och en glad nyhet

Idag har jag spenderat eftermiddagen med att frysa röven av mig ute på Polishögskolan. Jag kom ihåg att jag skulle dit men jag kom inte ihåg att vi skulle vara utomhus och observera små glin som gjorde övningar. Det var fukkin åtta minusgrader och jag hade tights och en relativt tunn kappa. Tack och lov tog jag mina mukluks så fötterna överlevde.

Kan ni begripa att en del av eleverna var födda på 90-talet!? Det är sällan jag känner mig gammal men där och då kände jag mig uråldrig. Jag gick i gymnasiet i början av 90-talet. Och de små glinen ska få bli poliser inom två år. Vart är världen på väg? 😉

Den glada nyheten är att jag pratade med HR-personen och det visade sig att det inte är något tidskrävande analys-test. Jag ska bara göra ett personlighetstest på nätet. Sen ska jag dit och få feedback. Nemas problemas. Jag har gjort många personlighetstest och det har aldrig varit några knepigheter.