Tröttheten och jag


Nio av tio morgnar är jag aptrött. Det håller i sig ungefär till lunch. Efter lunch repar jag mig fram till klockan 18. Då dör jag igen.

När jag är jättetrött har jag väldigt lätt för att fnissa. Jag fnissar gärna åt riktigt larviga saker. Det här fnissandet har inte varit ett problem förrän jag började på ett nytt jobb. Plötsligt finns det ca 1000 saker att fnissa åt. Saker som är högst olämpliga att fnissa åt.

1. Varför gör bilderna som tas när någon häktas så att personen i fråga ser fullkomligt vansinnig ut. Jag har fnissat och fnissat och funderat och funderat. Kanske är det en kombo av poliser som inte kan skala ner bilder på ett vettigt sätt, en fotograf som inte bryr sig om hur snygg den hen fotar blir, att personen på bilden har en särdeles dålig dag. Oavsett vad så gör de här bilderna så att man vid ett första intryck börjar fundera på om det där med skallmätning etc kanske inte var så långsökt iaf. Sen fnissar man. Olämpligt.

2. Varför har folk så galna och opassande namn. Är jag trött så kan det vara vanvettigt roligt med en person som t.ex. heter ”Svensk” i efternamn och som inte på något sätt stämmer in i sterotypen av en svensk person. Jag vet, hen är adopterad. Det är i alla fall roligt när man är trött. Annat roligt är personer som har fullkomligt omöjliga efternamn. Som inkluderar 15 bokstäver och ett antal tungvrickningar. När dessa namn ska läsas upp på möten av personer som inte är jättebra på språk så blir det….fnissigt. Olämpligt.

Jag jobbar på det här. Varje dag. Men inom mig så fnissar jag hysteriskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s