Vi lever

Som rubriken alltså. Vi lever.

Vi lever i allra högsta grad irl, på Twitter, på instagram och på Facebook. Kanske mest på Twitter just nu.

Sociala medier funkar så för mig. Jag har min favorit för tillfället som jag utnyttjar till max.

Det går i ett hela tiden. Vi jobbar, hämtar på dagis, lagar middag, nattar ungar, hänger med varandra och sover allt för lite. Livet typ.

Lilla E tränar på bokstäver och ord, Lillasyster J tränar på att bli tre år genom att vara FULLKOMLIGT omöjlig hela tiden. Sen har hon bestämt sig för att hon aldrig mer tänker ha blöjor. Hon tajmade det väl. Vi hade precis köpt ett jumbopack med blöjor som nu ligger oanvända under vår säng.

Vi har också insett att vi aldrig mer kommer att använda vagnen. Den har stått oanvänd i tvättstugan sedan i somras. Nu ligger den ute på blocket.

Allt rullar på.

Imorgon är det fettisdagen och vi funderar på att ha en semelätartävling här hemma för att en gång för alla göra slut på vår kollektiva semel-craving. Frågan är hur många semlor vi kan äta? Jag tror att jag kan klämma tre stycken med lite god vilja.

Den som lever får se.

Annonser

Dagens bra och anus

Dagens bra:

Måndagsvikten visade på -1,7 kilo. Det betyder  vad? Jo SPA! Vi snackar minus (nästan) 11 kilo nu.

Dagens anus:

På väg till måndagsträningen halkade jag  och ramlade i en snödriva. Jag landade som en sköldpadda på rygg med den tunga träningsväskan på ryggen. Very snygg kille (förlåt maken) står bredvid och sträcker gentilt ut handen för att hjälpa mig upp. I samma sekund inser jag varför han stenhårt försöker fokusera på mitt ansikte. Jag har kort kjol och strumpbyxor och ligger i föda barn-position i snön. Ja kjolen hade åkt upp. Långt upp.

Ett steg bakåt och två steg framåt

Ja, det är förutsägbart, och ja, jag gillar det. Att titta tillbaka på året och summera inför nya året.

Jag försökte sätta mig ner och fundera över vad som hänt i år. Spontant kom jag på.. bröllopet och en jäkla massa jobbande. Så jag satte mig och tittade igenom bloggens arkiv för att få lite hjälp på traven.

Just ja! Jag började ju faktiskt året som föräldraledig.. fan vad det var soft.. Annars kan jag säga att det verkar som förra året var ungefär som det här kring jul. Släkten var här, det var sjysst, alla var förkylda och risiga i omgångar hela tiden under höst, vinter och våren. Jag hade ju friat så bröllopsplanerna var på g, och makan började träna ordentligt för första gången i sitt liv, något som ur ett bloggperspektiv verkade ta upp större delen av hela den här familjens liv… Hon jobbade även en väldig massa och jag själv.. jag vet inte om jag hade så jäkla mycket specifikt för mig under våren av större mått. Jag fantiserade om nya prylar, (som nu är införskaffade), och vi njöt av vårat beslut att skaffa städerska. (rekommenderas varmt!) Vi fortsatte planera för bröllopet, för nya barn, vi hade gemensamt korståg mot jämställdhet, (gäller fortfarande) frugan var tv-kändis, vi längtade efter varmare väder, såg fram emot sommaren, jag tatuerade mig. Sommaren närmade sig, vi firade frugans födelsedag i London, sen lämnade vi allt vad jobb heter bakom oss, flydde stan och barrikaderade oss i sommarstugan fram tills att det var dags för bröllop. Ett bröllop som blev skitbra trots lite ”väder-scares” in i det sista, och det kändes coolt att ha gjort det men det förändrade inte vardagen. Det börjar nog ungefär nu sluta kännas väldigt konstigt och lite larvigt att referera min fru till just.. min fru. Jag hade en helvetesperiod på jobbet direkt efter sommaren som suttit i under hela hösten och vintern och förpestat tillvaron, och var ute en sista sväng med segelbåten. Tog med lilla E också som fick sig en minnesvärd resa.

Under hösten har den ”nya” graviditeten allt mer börjat göra sig påmind, för att numer helt ha tagit över vardagen när lilla E inte tvåårstrotsar som mest. Fruns familj har fortsatt knäppa sig till och från, och vi är nog ganska mycket i processen att fundera på hur vi kan isolera vårt beroende av dom så mycket som möjligt från vardagen. Jag skulle säga att det går ganska bra på det stora hela..

Hösten i det här hushållet handlar ganska mycket om födelsedagar, vi firade 2 år, 12 år, 32 år.. vi tog oss (äntligen) iväg på en lyxweekend för oss själva, utan barn, eftersom det inte blev någon bröllopsresa direkt efteråt.Jag fick erbjudande om chefstjänst på jobbet, den ombildning jag kämpat med i över två år röstades igenom, vi firade fyraårsdag och fortsatte drömma om vårat stora hus vi ska bygga nästa år.

Frugan designade om bloggen, la upp bajsbilder och beklagade sig för sjuttielfte gången över hur lite jag skriver i den.

Vi genomlevde en hemsk lucia på dagis och en sjysst jul, ser fram emot nyår och känner tillförsikt inför att få en till familjemedlem nästa år. Det har onekligen varit ett bra år på jävligt många sätt och det ska det bli nästa år också!

Eftersom det tydligen är inne att göra decenniesummeringar.. ska jag inte göra det, dock tänker jag gå igenom listan som skrevs under våran första sommar tillsammans (2006) och kolla läget. Men i ett separat inlägg…

Skitstäder med snö

Jag ska på en arbetsrelaterad resa om en dryg vecka och måste åka uppåt i landet. Jag ska besöka de spännande städerna Härnösand och Örnsköldsvik i fyra dagar.

Nyss pratade jag med en kontaktperson i Härnösand och hon sa att jag var  välkommen och att jag inte skulle oroa mig för att snön smälte bort i Stockholm. I Härnösand är det nämligen mängder av snö.

Åh…tack…yey…vad…roligt…

Stick härifrån!

Jag hatar snön. Min blivande make hatar snön. Min dotter hatar snön.

Snö är bajs, bara med en annan färg.

Vintersport är värdelöst och is gör ont att ramla på.

Det är kallt som satan (något motsägelsefullt kanske) och alla långa promenader blir till en plåga.

VINTERN KAN DRA ÅT HELVETE!