Ibland blir man ju bra fundersam. När jag fått mig frukost på sängen på fars dag, (fick en av Lilla E:s egna drömyoghurtar också – stort!) och kommit så långt som spegeln så undrar jag en kort stund vem jag slagits med, då jag ser ut att ha blåtiror under båda ögonen. Inser sen att jag ”bara” är trött och lägger mig extra tidigt. Efter att ha legat ca 2 timmar i sängen, slötittat på Milano-derby och haft gott om tid att låta tankarna snurra så lyckas jag ändå somna en timme tidigare än vanligt. Alltså har jag chans att få sova ut lite extra även om barnen tar extra tidig morgon.
Resultatet? Jag ”vaknar” en timme tidigare än vanligt, och det känns som att jag legat vaken och stirrat i taket mest hela natten. Grattis till mig liksom.
Blodpudding 