Förorten


Jag vet att jag skriver mycket om jobbet nu, men jag har skrivit så väldigt mycket om barnen i alla år så det känns tjatigt. Jag vill träna på att prata om något annat.

Imorgon ska jag ut till en av Sveriges mest välkända förorter. En förort som jag själv hängde i när jag var 15-16 år. Nu kommer jag inte åka dit för att hänga med mina värsting-kompisar. Jag åker dit för att hänga med de som vill sätta dit värstingarna.

Det sjuka är ju att de jag ska träffa inte är ”de andra” längre. Idag är jag istället en del av de som sätter dit. Jag ser till så att de förstår vilka de ska inrikta sig på och hur allt hänger ihop.

Det är faktiskt med väldigt blandade känslor som jag gör det här. Jag tycker att det är jättefel att helt strunta i systemen och göra en massa människor illa. Samtidigt är viljan att förstöra ett symptom på något. En människa som mår bra, har det bra och blir sedd vill inte förstöra i normalfallet.

Det jag vet är att mina värsting-kompisar hade det jäkligt trasigt. Trasigt, fattigt och jävligt.

Kommer de att må bättre av att få samhällets pekpinne över fingrarna? Troligtvis inte. Förhoppningsvis mår området de terroriserar bättre av det. Hoppas det.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s