Skadeglädje är den enda sanna glädjen


Jag är en ganska elak person innerst inne. Elak och missunsam. Och skadeglad som fan.

Ett nöje jag har är att ställa mig och vänta på att människor som har en massa idéer och uppfattningar kring barn och barnuppfostran ska falla på eget grepp. De där som tänker alldeles för mycket innan de får barn.

De bestämmer hur allt ska bli och vad som är rätt och fel.

De där personerna faller oftast hårdast. Och det tycker jag är jätteroligt.

Att jag själv inte har fallit dit handlar nog mest om att jag inte var så intresserad av varken barn eller barnuppfostran innan jag själv fick barn. Fortfarande idag är jag ganska ointresserad av andras barn. Jag har inga petiga åsikter. Det är mest om jag tycker att de behandlar barnen direkt olämpligt som jag tycker till. Hade jag varit intresserad så hade jag med all säkerhet haft en jävulskt massa åsikter. Jag är rätt självgod också nämligen.

Men det är hur kul som helst att se de nyblivna föräldrarna som innan barnet kom tjatat om att de inte har några problem med att sova lite går på knäna av trötthet efter ett par månader. Ännu roligare när de, efter två veckor,  förklarar att de minsann är jättelätt att gå upp och amma på natten. Särskilt som man vet att det tar ungefär två månader innan man blir så där tortyr-trött.

Eller de som förfasas över allt som inte är ekologiskt, trä och hemlagat. Hysteriskt roligt när de sitter med en matvägrande gaphals på 7 månader och sticker till hen en plastleksak och sempers köttfärssås på burk.

Eller de där som tjatar om att deras spädbarn sover så gott om nätterna och som ännu inte förstått att barns sovmönster förändras med åldern.

Som sagt, jag är en elak jävel som är grymt skadeglad.

Annonser

3 thoughts on “Skadeglädje är den enda sanna glädjen

  1. Har en bekant som efter ett missfall (som de visserligen sörjer tungt) förfasar sig över att småbarnsföräldrar gnäller och anser att h*n aaaaldrig skulle gnälla över sitt barn när h*n får barn. Nu väntar de barn igen och förhoppnigsnvis går det vägen denna gång. Men dels så har de flesta jag känner fått minst ett missfall. Det är tungt men man tvingas gå vidare. Och jag känenr inte en enda småbarnsförälder som inte kräks lite över alla dessa vaknätter, bajsblöjor, trots och självuppoffrande.

    jag ser fram emot hur deras attityd kommer att ha förändrats då de själva får barn. >:-)

    • Och jag fnissar lite elakt i smyg när min syster plötsligt är kanontrött efter tre månader. Hon som, för ungefär tre veckor sedan, förklarade för mig att det inte var konstigt att jag var trött med småbarn. Jag har ju alltid varit tvungen att sova 8-9 timmar per dygn, till skillnad från henne. Jag förklarade att jag inte sovit många åttatimmarsnätter de senaste fem åren och att jag blev trött efter två månader med i snitt 4 timmar per dygn.

      Om ett par månader kommer jag att fnissa åt att hon skaffar leksaker av plast. Hon som slängde alla leksaker som inte var i trä som hon fick av mig efter våra barn…. med hänvisning till att de var livsfarliga för hennes dotter (men att det indirekt skulle innebära att jag utsatt mina barn för livsfara reflekterade hon inte över).

      Hå hå ja ja.

  2. tror att de flesta nyblivna föräldrar eller wannabee föräldrar har fullt med ideal o livsmönster som de med ackuratess anser vara helt rätt o riktigt tills den nya människan ställer alla ideal o uppfattningar på huvudet…o man blir aldrig beredd på vad som kommer eller kan förstå hur det nu blev som det blev när det inte blev som man trodde.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s