Trauma


Vårt yngsta barn genomgår just nu en avgiftning i paritet med den som en tjackpundare får. Hon är lättretad som få och gormar och vrålar för minsta motgång. Ibland vrålar hon utan någon motgång alls.

Hon sörjer.

Nappen.

Tro nu inte att hon har gått cold turkey. Nejdå. Hon får nappen när det är dags att sova. Då suger hon på den som att livet hängde på det. Vi har tagit bort den all annan tid hemma. På dagis har hon alltid bara fått den vid sovdags. Efter förra sjukdomsveckan kände vi att den där nappen satt i konstant. Hon ville inte släppa den. Det är dessutom bökigt med en unge som håller på att lära sig prata och som ska snacka med en napp i munnen. Hörde man inte vad hon sa innan så hör man definitivt inte vad hon säger med den där i käften.

Så vi snodde den och förklarade att nappen får man när man ska sova.

Hon fattade på en gång. Men för att man fattar så behöver man inte gilla det. Imorse gav hon mig nappen direkt. Utan att vi bad om den. Sen la hon sig och gallskrek i sisådär en kvart. I ren ilska över nappöverlämnandet. Men hon bad inte om den.

Allt är så fridsamt hemma just nu. Inte.

One thought on “Trauma

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s