Att inte vara rädd för ensamheten


Egentligen vet jag inte om jag har på fötterna för att säga att jag inte tycker att själva tvåsamheten är viktig. Jag har varit singel totalt fyra månader sedan jag var 15 år.

Men jag kan absolut säga att jag har känt mig ensam bra mycket mer tid än de där fyra månaderna. Jag kände mig inte ens ensam då. Bara fri som en fågel. Jag har känt mig oerhört ensam i förhållanden. Ensam och låst.

Jag är mycket mer rädd för ensamheten som kan komma i ett förhållande än den ensamhet som inträder efter ett förhållande.

Faktiskt så insåg jag att jag var en extremt aktiv singel när jag lämnade mit jättejättejättelånga förhållande. Jag dejtade som en galning och jag sexade runt med alla jag hade lust med. Plötsligt insåg jag att one night stands absolut var något jag tyckte var kul. Jag hade inga som helst problem med att separera sex och känslor. Det var till och med enklare. Att liksom slippa hela känslobiten och fokusera på de som var bra i sängen.

Där kom maken in i bilden.

Han var en jävel i sängen och skulle vara en del i mitt ONS:ande. Men han var så himla bra i sängen (och kul att festa med) så han fick liksom hänga kvar. Dessutom var det så väldigt bekvämt att han bodde 500 meter från mig.

Och så plötsligt så var vi kära.

Och jag var inte singel längre.

Och hur oromantiskt det här än lät så vill jag poängtera det bra i texten för min make. Jag säger att du är en jävel i sängen, hör du det? Det är du fortfarande. Den bästa jag haft faktiskt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s