Ett tankemässigt dilemma


Jag har funderat mer på den där dagisdebatten. Inte på jämställdhetsaspekten, för den har jag ganska klar för mig. Kvinnor tar en för stor del av föräldraskapet, och således tar männen en för liten del. När det handlar om dagis funderar jag mest på det ojämlika i att det allt som oftast är kvinnor som hämtar barn och därmed har pressen på sig att hämta tidigt. Männen lämnar på dagis och lämnar man kring 8 så är de flesta på jobbet innan 9. Därmed kan man arbeta heltid utan störningar. Kvinnor som hämtar vid 15-16 har väldigt svårt att hinna med en full arbetsdag.

Det blir alltså kvinnor som jobbar deltid för att barnen ska komma hem så tidigt som möjligt. För nog snackas det sällan om när man lämnar på dagis? Det handlar alltid om när man hämtar.

Sen kommer jag till funderingar kring korta, långa eller lagom dagar på dagis. Som sagt så tror jag att olika barn mår bra av olika tider. Vissa ungar trivs väldigt bra på dagis, sover gott om natten och på vilan och orkar därför med längre dagar.

Det jag har funderat på är att jag tycker att hela pressen på föräldrar att hämta tidigt förutsätter att föräldrarna inte vill sitt barns bästa, att de inte förstår barnets bästa och att de är okunniga. Det gör mig arg. Jag tror att de flesta vill hantera sina barn så bra de kan.

Nu till dilemmat. Mitt dilemma. I frågan om föräldraledighet är det också en ojämställd fördelning. Där tycker jag att vi ska införa en tvingande uppdelning. Att vi inte ska låta föräldrar välja själva. Plötsligt står jag och säger att föräldrarna inte vet bäst. Att de inte kan se fördelarna med att dela på föräldraskapet på alla plan redan från början.

Det märkliga är att jag verkligen tror på att föräldrar vet bäst, och samtidigt inte.

Det här behöver jag fundera på.

2 thoughts on “Ett tankemässigt dilemma

  1. Hämntning på dagis ger en tydlig effekt och direkt återkoppling från barnet i form av hur det mår, orkar och om det är trött eller inte under resten av dagen.

    Uppdelning av föräldraledighet är mer en beståndsdel i ett långsiktigt strukturellt problem som etableras och grundläggs under många års tid, där den omedelbara effekten är väldigt otydlig och svåröverskådlig för den enskilde på ett helt annat sätt. Av den anledningen är förståelsen för den betydelsen mycket lägre. Det är för kortsiktigt tänk och för svårt för många att förstå kopplingen mellan att de själva delar på föräldraledigheten och att de flesta andra måste göra samma sak för att det ska få någon strukturell effekt i samhället i stort.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s