Dagisdebatt


Just nu ser jag flera inlägg som handlar om dagis och ungarnas vara eller icke-vara där. Mest handlar det om dagistider och jämställdhet. UnderbaraClara skriver om det, och Nina skriver om det.

Clara:s inlägg är väl det som jag främst kan ställa mig bakom. Nina och jag delar inte riktigt synen på dagis och tider. Jämställdhetsfrågan ställer jag mig helt bakom.

Jag tycker att det är lite anmärkningsvärt att dagisdebatten ganska ensidigt handlar om antal timmar på dagis. Spaltmeter skrivs om hur många timmar som är bra för ett barn i en viss ålder. Oftast utgår skribenten från vad som passade just hennes barn. För jo, det är alltid en hon som skriver. Så även i detta fall. Familjen och barnen är i stor utsträckning fortfarande kvinnans domän. Där har hon företräde i tänkande och tyckande.

I frågan om antal timmar på dagis så anser jag (i egenskap av kvinna som tänker och tycker om familj och barn) att det är otroligt individuellt. Jag tror att föräldrar känner sina barn och att olika tider funkar för olika barn. En del barn tycker väldigt bra om dagis, andra funkar det inte lika bra för.

Sen handlar det väl också om barnets ålder? Ett yngre barn orkar i regel mindre än ett äldre barn. Ett yngre barn har dessutom väldigt svårt med tidsuppfattning.

Med det vill jag säga att jag tror att det är vanskligt och olyckligt att prata om hur många timmar en unge bör vara på ett dagis för att må bra. Eller kanske hur FÅ timmar en unge bör vara på dagis för att må bra.

Vi jobbar båda heltid (fy på oss, vi prioriterar fel). Vi lämnar kl 8 och hämtar kl 16. En av oss går tidigt till jobbet för att kunna gå från jobbet tidigare, den andra lämnar på dagis och kommer sen hem till middagen vid 18.

Våra barn går alltså på dagis åtta timmar per dag. Jag tror inte att de älskar dagis varje dag. Jag tror inte heller att det är det optimala antalet timmar varje dag. Det varierar beroende på humör och sovstatus. Precis som för mig på jobbet. Vissa dagar borde jag nog bara jobba tre timmar, andra dagar nio timmar.

Dock tror jag att de trivs på dagis. Det är sällan någon som gråter vid lämning och de längtar till dagis under sommarsemester och på julledighet. Alla kompisarna finns där och det är stimulans på deras nivå varje dag. Det är mer än vad vi orkar hemma.

Vi låter våra barn vara hemma när de är risiga. Gärna en dag extra än en dag för lite. Vi ser till så att de sover ungefär 12 timmar per natt och allt annat som krävs för at de ska ha gott om energi för att tackla dagis.

På det här sättet känner vi att våra barn mår bra, och vi mår bra. Det måste väl ändå vara det viktigaste?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s