Ett litet stackars barn


Lillasyster J hade det inte lätt igår, men sett i retrospektiv så tyckte nog Lilla E att det var värst.

När jag ock maken satt i bilen på väg till jobbet ringde dagis första gången. Lillasyster J hade explosions-bajsat. Gult var det också. Och vinterkräksjukan skördade multipla offer på dagis. Vi sa att hon varit lite förstoppad och att vi ville avvakta om det var okej.

Det var okej.

13:30 ringer de för andra gånger och meddelar att hon har explosions-bajsat ännu en gång och att vi nog ska komma och hämta.

Båda ungarna hämtas av mig och väl hemma sker ännu en explosion. En ljusgul variant. Lillasyster J var dock pigg som en mört och verkade inte påverkad av explosionerna.

När det var dags för välling vid 20 var Lillasyster J väldigt väldigt gnällig. Så gnällig så att hon inte ville ha vällingen. Vi tänkte att hon kanske ändå hade lite ont i magen och lät henne slippa. När jag går upp på övervåningen och ska byta blöja är hon otroligt ledsen. När hon läggs ner på skötbädden märker jag att hon håller armen på ett märkligt sätt mot kroppen. Liksom vinklad och tryckt in mot magen. Hon pekar på den och säger ”aj aj aj”.

Snart insåg jag att något var väldigt fel på armen. Pigluxation. För tredje gången på ett av våra barn, men första gången för Lillasyster J. Det märkliga är att ingen av oss har hållt henne i armen innan det här skedde. Vi satt alla i sofforna och fikade innan. Varken jag eller maken förstår hur det kan ha hänt.

En tripp till närakuten blev det i alla fall för maken och Lillasyster J.

Den som var överlägset mest ledsen var Lilla E. Hon grät och grät och var oerhört orolig. För henne var det jättestort och jättefarligt. Vi läser mycket om vad som händer inuti kroppen och hon är otroligt intresserad av att skelettet kan gå sönder och läka ihop.

När jag nattade henne var hon orolig för allt möjligt. Hon var rädd för att Lillasyster J inte skulle komma tillbaka, för att hon skulle vara tvungen att ha bandage och för att huset skulle börja brinna (?!).

Om och om igen mässade hon: ”jag tycker så mycket om Lillasyster J, jag tycker om henne”

Det är fasen inte lätt att vara liten och känna att man inte har kontroll.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s