Vuxenkompisar


En sak som jäg älskar med att bli äldre är att det känns som att jag fått smartare och mer intressanta kompisar med åren.

När man (jag) var tonåring hade jag mängder av kompisar som jag kanske egentligen inte fick ut så mycket av. Man var kompisar av andra anledningar. För att man var ungefär lika coola, för att man hade något gemensamt intresse, för att man gick i samma klass, eller någon annan anledning som inte gav så väldigt mycket i slutändan. Flera av dessa kompisar hängde kvar upp i 20-årsåldern innan jag började ledsna på att sitta och ha hjärndöda samtal med människor som såg på världen på sätt som jag inte kunde förlika mig med.

Så jag gjorde slut med kompisar.

Jag slutade att ringa de som jag kände att jag inte fick ut något av. det märktes ganska snart att de faktiskt inte ringde mig heller, så kanske kände de samma sak. Jag kanske var en otroligt trist samtalspartner i deras värld (även om jag finner det högst otroligt ;-))

Efter det började jag att samla på vänner som jag verkligen tyckte om att umgås med i alla lägen. Och nu när jag är 35 år så har jag faktiskt en skara personer runt mig som jag både beundrar och trivs väldigt bra med.

De som säger att det bara finns nackdelar med att bli äldre ljuger. Jag ser mest hur jävla skönt det är att inte vara så osäker på hela världen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s