Öga för öga, tand för tand?


Jag jobbar inom rättsväsendet. Inte någon repressiv del av rättsväsendet utan en forskardel. Inom min falang tycker man inte att längre fängelsestraff är bra. Det visar vår forskning att det inte är. Människor blir inte mindre kriminella av att sitta länge i fängelse, snarare tvärt om.

Straff har ju två delar. En del ska fungera rehabiliternade, dvs du ska bli en bättre människa och sluta begå brott. Den andra delen är den rent bestraffande. Det ska kosta att bryta mot normer, dvs lagar och regler.

Egentligen finns det också en trejde del, den avskräckande. Du ska vara lite rädd för att straffas och därför avstå från att begå brott.

Den första delen har alltså forskningen visat inte fungerar i någon större utsräckning. I alla fall inte så till vida att ju längre du sitter i fängelse, desto mer laglydig blir du när du kommer ut. Effekten blir tvärt om. Du förlorar allt vardagligt liv och hamnar än mer utanför samhället. Dessutom får du kompisar som ägnar sig åt precis det du hamnade i fängelse för.

Den tredje delen fungerar på ett sätt, på ett annat sätt inte. Det verkar inte som att människor begår färre brott för att straffen blir väldigt mycket hårdare. De som avstår från att begå brott är de som har mest att förlora, medelsvensson alltså. Det krävs inga långa fängelsestraff för att få medelsvensson att inte begå brott. Grova våldsbrott är dessutom ofta begågna ”i stundens hetta” och under påverkan av alkohol eller narkotika. I den situationen tänker få förövare på straffsatser…

Man kan väl säga att det den andra delen måste vara en avvägning av del ett och tre.

Det är jäkligt svårt det där med straff. Allt som oftast läser folk om personer som begått brott mot t.ex. barn och tycker att man ska avrätta eller låsa in och kasta bort nyckeln.

Det tycker ju inte jag. Inte i jobbet och inte privat.

Här kommer mitt dilemma. Jag tycker ju trots allt att om någon förgrep sig på mina barn så skulle den personen förtjäna att huggas till döds med slöa matknivar alternativt skulle jag göra det själv. Skulle någon kallblodigt mörda någon ur min familj så önskar jag att han (det är trots allt oftast en han) skulle få hoppa ner från hötorgsskraporna utan fallskärm.

Sug på den.

Det man kan säga är väl att det är en jävla tur att det inte är offrens familjer som får vara med och bestämma straff.

One thought on “Öga för öga, tand för tand?

  1. Problemet – som inte vårt samhälle ser, är ju att det enda sättet att minska brott i slutändan – är att barn får det bättre från början. Att man fångar upp de barn som har dåliga hemförhållanden från början och ser till att de får en trygg uppväxt. Och att mansrollen slopas. Vad fantastiskt det vore!

    Sen berättade en psykologiföreläsare om en ny studie där en väldigt stökig och bråkig fängelsegrupp (i Sverige) blev tillfrågade om de ville utredas för ADHD osv. Resultatet visade en grav överrepresentation av ADHD och när de fick medicinering blev gruppen ofattbart snabbt mycket lugnare och 50 % började studera. Jag minns inte hur snabbt det var, men det handlade om någon/ett par månader. Helt otroligt. Om den här studien kan styrkas av fler så visar det ju ännu tydligare att fängelsestraff i sig verkligen inte gör något bättre.

    Och det är ju bara att läsa vilken bok som helst av fd. tungt kriminella så berättar de hur kontakter, missbruk osv ökade när de satt i fängelse.

    Jag för min del kan inte förstå hur någon kan tro att hårdare fängelsestraff skulle förändra något till det bättre. Det är ju bara att titta på USA så ser man beviset på att det inte funkar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s