Octomum?


Octo som i bläckfisk. En bläckfisk med sugproppar som inte kan släppa taget.

Jag har en hel del ångest över att lämna barnen i en vecka. Hur ska jag överleva utan att få natta dem!? Utan att få kramas och gosa in sig i deras lena små kinder som luktar sand efter dagis. Utan att få agera liggkudde i soffan åt två små trötta dagisungar som sticker ner armbågarna i mina revben hela tiden. Utan att se Lilla E rusa mot mig på dagisgården, vrålandes maaaaammaaaaa!

Hur ska Lillasyster J förstå att jag kommer tillbaka? Kommer hon att tro att jag har övergivit henne? Fy fan.

Kommer Lilla E att bli så där jätteledsen och undra 50100 gånger vart jag är och när jag kommer hem? Fy fan.

Jag är ett under av sentimentalitet.

2 thoughts on “Octomum?

  1. Det är tungt att vara borta. Navelsträngen kappas lite ytterligare. Du får försöka använda telefonen så gott som det går. Kanske skicka mms där du pratar in eller skicka en liten videosnutt på dig själv…

    • Det känns vansinnigt larvigt att tycka att det är så hemskt att åka bort. Jag ska skype:a tänkte jag. Kring lunch där är klockan middagsdags här.

      Man ska nog se det i perspektiv också. Tänk på alla separerade föräldrar som har sina barn varannan vecka. Gud vilken ångest…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s