Jävla kärringjävel


Så kan man känna ibland, och så känner jag nu.

Vi har ju en snart 14-åring som inte bor på heltid hos oss. Man kan väl med lätthet säga att damens mamma har gjort sitt bästa för att göra det sämsta.

Nu under sommaren bor hon fem veckor hos oss och redan dag två började jiddret. Det plingade in sms på hennes mobil och hon blev allt surare och drog sig mer och mer undan. Till sist gjorde vi det man kanske inte ska men ibland måste. Vi kollade sms:en.

Det var mamman som hon messade med. Mamman som förklarade att vi (jag och maken) så klart inte förstår snart 14-åringen och att hon gör det, att hon ska kämpa sig igenom de här fem veckorna och att de ska höras på telefon hela tiden. Tonen från snart 14-åringen blev hårdare och hårdare gentemot oss vartefter hon fick bekräftelse från sin mamma.

Och jag blir så jävla arg igen. Jäva kärringjävel! Det finns inte tillräckligt med ord i mitt vokabulär för att beskriva hur besviken och förbannad jag är på mamman. Så här har hon hållt på i snart 13 år och jag är så innerligt trött på att hon beter sig som ett svin mot allt och alla och själv kan man inte göra sasmma sak. För att man har principer. Man visar till exempel aldrig för sin bonusdotter hur illa man tycker om hennes mamma. Man pratar inte skit om någons mamma. Inte någon man bryr sig om i alla fall. Man beter sig vuxet och civiliserat. Det suger.

Jag kan ärligt säga att det finns två personer som jag innerligt hatar på den här jorden. Två personer som jag på fullt allvar inte önskar någon lycka alls. Den ena är makens numera avlidna pappa som var elakare än någon förälder någonsin får vara. Den andra är mamman. Tyvärr måste jag säga. Hon har gjort så mycket ont mot både oss och sin dotter så jag klarar inte längre av att ens tänka på henne utan att känna mig blixtrande arg.

Jävla jävel!

Dessutom lovade jag att jag aldrig mer skulel skriva ett inlägg om henne igen. Nu gjorde jag det, men jag måste kanske ta bort det senare. Jag vill inte ha sån skit i min blogg egentligen, men jag behövde skriva av mig.

Annonser

3 thoughts on “Jävla kärringjävel

    • Det senaste året har varit ganska lugnt tack och lov men man vet att det kommer att dra igång förr eller senare. Gärna senare för min del 😉

      Det känns så jäkla trist att man (jag) till sist har blivit så bitter och arg. Det känns ännu tristare att det är så svart och vitt.

      Det absolut bästa med hela den här röran har varit att jag har fått lära mig hur kvinnor i olika positioner kan utesluta pappor ur föräldraskapet. Hur lärare, läkare, dagispersonal konsekvent väljer att vända sig till mamman, trots att barnet inte ens är skrivet hos henne.

      Jag har också lärt mig hur svårt det är att tillåtas vara en fullvärdig pappa om det finns en mamma som motarbetar.

      Det har nog gjort mig till en bättre feminist tror jag. Det förtjänar faktiskt ett eget inlägg 😉

  1. Jag sitter i samma situation och det suuuuger ! Jag snackar inte heller skit om mina styvdöttrars mamma och får ofta bita mig i tungan. Snart ramlar den nog av så mkt som jag bitit. Men jag försöker tänka att när barnen blir större så lär dom fatta mera och den som kommer hamna i skamvrån är inte jag utan deras biomamma. Kram !

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s