Saknad


Lilla E har ett monumentalt behov av att få vara nära mig just nu. Hon har alltid varit väldigt bestämd med att det är en person som gäller och att alla andra kan dra åt he***te. Allt som oftast är det jag som gäller.

Det är så klart mysigt att ha en liten gosig person som rusar mot en och hoppar upp i famnen när man kommer hem men allt som oftast leder fixeringen till konflikter. Imorse blev hon helt förtvivlad när jag behövde vara i badrummet för att fixa iordning mig och gå till jobbet. Mitt jobb är fruktansvärt i hennes värld. Hon hulkade och snorade och hade nästan panik.

Hon vill vara så nära så nära så att det nästan inte är möjligt.

I helgen hon till mig att:

– Mamma jag älskar dig. Du är snäll och gosig och jag tycker om dig. Jag saknar dig. Jag vill ha dig.

Hon tycker verkligen att det är jobbigt att jag går till jobbet varje morgon och kommer hem lagom till middagen. Märkligt nog så är att frid och fröjd tills jag kommer hem. Hon är fullt nöjd med att bli lämnad och hämtad av pappa på dagis. När jag kommer blir det jäkligt ångestladdat helt plötsligt.

Jag vet inte hur jag ska tackla det. Jag försöker hålla henne nära när hon verkar behöva det men jag har två barn och hon måste också förstå att pappa är en part i det hela.

Hoppas att det går över snart.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s