Dag 1. Om mig.


Om mig?

Hm. Hur jag beskriver mig själv är ofta beroende av hur jag lever just då. Idag är jag som bekant föräldraledig och känner mig mycket som mamma.

Jag är 34 år. Har ingen åldersnoja alls utan tycker att det är ganska spännande att inte vara yngst längre.

Jag har pluggat i väldigt många år och idag kan jag titulera mig kriminolog och utredare. Faktiskt så är jag både etnolog och kulturvetare också, men det arbetar jag inte med så det glömmer jag ofta bort. Jag tycker väldigt mycket om mina arbetsuppgifter och min arbetsplats är väldigt eftertraktad. Själv är jag ganska less på just arbetsplatsen och hoppas att jag kan byta snart.

Om exakt 14 dagar börjar jag arbeta igen efter min åtta månader långa föräldraledighet. Efter det tar min man över och är ledig lika länge som jag var. Det leder mig in på nästa del av mig själv. Jag är feminist. En ganska aktiv sådan. Jag är för ett samhälle som inte tvingar in människor i snäva könsroller och jag jobbar aktivt med att försöka styra båda mina döttrar ur ett sådant tänk.

Två döttrar har jag fött. Den ena är tre år och den andra är snart åtta månader. Jag älskar dem båda oändligt. Deras far har tre döttrar totalt. Han är medförfattare till den här bloggen och blev min make för drygt ett år sedan. För nästan exakt fem år sedan blev vi ett par. Han är mitt livs kärlek och kommer att bli den längsta också. Både längdmässigt och tidsmässig. Nästan två meter är han och har hela sitt liv fått höra att han verkar så arg. Provocerande. Sen kom jag. Jag skrattade när han framstod som arg och blev inte det minsta rädd för en bister uppsyn. Jag är likadan. Tillsammans tror jag att vi framstår som ganska hårda och provocerande. För tio år sedan hade jag nog brytt mig om det. Idag är jag medveten om det och kan hantera det.

Jag har en yngre syster. Vår relation är både enkel och ganska komplicerad. Enkel för att vi på många sätt är väldigt lika och komplicerad för att vi på andra sätt är diamentralt olika. Hon gör saker och står för saker som jag inte kan ställa upp på. Samtidigt så står man alltid vid sin systers sida, oavsett vad hon gör. Men lätt är det inte.

Jag har en mamma och en pappa som bor i Stockholms innerstad. Själv bor jag i en närförort. Mina föräldrar har varit gifta i 35 år och jag vet inte om det beror på att de älskar varandra så mycket eller om de är lite rädda för förnyelse. Lite både och tror jag.

Jag och min make håller på att bygga ett rätt stort hus i ett s.k. ”finområde”. Det kan vi göra för att han numera tjänar ganska rejält med pengar. Det är också ett resultat av att vår hyresrätt har ombildats och att vi genom det kan göra en rejäl vinst vid en försäljning. Jag är lite orolig för hur jag kommer att trivas i ett område där pengar är en förutsättning för att man ska kunna bo där. Jag är ännu mer orolig för hur mina barn kommer att växa upp i det området.

Vad mer? Jo, jag lider av någon form av mindervärdeskomplex. Jag tror alltid att alla andra kan mer än vad jag kan och att någon snart kommer att komma på mig med att inte kunna det jag gör. Just därför är jag alltid extremt påläst. I nio fall av tio inser jag att andra inte alls kan mer än mig och att jag inte hade behövt oroa mig. Det är en egenskap som jag gärna skulle vilja göra mig av med. Känslan av att vara fejk är inte kul.

Dessutom förutsätter jag nästan alltid att människor jag inte känner är idioter. Det visar sig även där att jag har fel i nio fall av tio. Tack och lov har jag inga problem med att erkänna att jag haft fel.

Jag har oerhört svårt att förlora. Om jag inte tror att jag kan vinna så vill jag inte vara med. Inte så sympatiskt men oerhört positivt för statistiken över vinster 😉

Jag har massor av fördomar som ni märker, och det finns många fler som jag inte ens orkar nämna. Jag är inte stolt över mina fördomar men jag är glad att jag i alla fall är medveten om dem och att jag försöker göra något åt saken.

Slutligen så skulle jag nog vilja beskriva mig själv som en person som är väldigt nöjd med sin plats i livet. Jag är otroligt stolt över mina barn, jag ärlskar min partner och jag känner att jag gör det jag vill i livet. Jag tror att jag framstår som en stark person med starka åsikter. Lite tråkig kanske, och väldigt präktig.

Annonser

2 thoughts on “Dag 1. Om mig.

    • Oh tackar…tror jag. När jag läser den själv så måste jag säga att det nog var en ganska deppig presentation av mig själv. Jag kanske skulle lägga till att jag är ganska känslostyrd mitt i allt det där hårda, provocerande, tråkiga och präktiga 😉

      Märkligt nog är jag oftast glad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s