För fem år sedan…


…vaknade jag upp i min etta på 47 kvm i Högdalen. Det var ganska trångt i sängen för bredvid mig låg en rätt lång man. Det var mannen som jag hade träffat drygt en månad tidigare. Fram till den här dagen så hade vi haft sex ett flertal gånger, och vi hade umgåtts en del som vänner. Det var bestämt (från min sida) att det inte skulle bli mer än så. En bra lekkamrat i sängen och en kompis.

Den här morgonen kändes det annorlunda. Han hade dessutom stannat hela natten och kvällen innan så hade vi druckit en massa rödvin och tittat på fullmånen. Jag hävdade att jag inte kunde bli full den kvällen. Det var så märkligt. Sen blev vi båda hastigt jättefulla.

När jag tittade ut genom fönstret såg jag att det hade snöat enormt mycket under natten. Om det var den första snön den vintern är jag inte säker på, men det var den första snön som låg kvar på marken. Världen var vit och väldigt vacker.

Efter frukost bestämde vi oss för att gå på en långpromenad. Den långe mannen ringde sin mamma, som var barnvakt åt hans åttaåriga dotter, och kollade om det var okej att han hämtade henne lite senare. Det var okej.

Vi bestämde oss för att gå till Farsta. Jag minns att vi gick ganska tysta den första biten. Att det var ganska spänt. Något var annorlunda. Plötsligt hände det. Jag vet inte vem det var men plötsligt så höll vi varandra i handen. Vi gick hand i hand till ett kafé och drack varm choklad med vispgrädde. Jag minns att min långe man slog skallen i en dörrpost och jag tänkte att det är nog inte sista gången jag ser.

Efter det var allt annorlunda. Vi var ett par.

Idag, fem år senare, väcks jag av min yngsta dotters joller från rummet bredvid. Samme långe man som för fem år sedan, ligger vid min sida. Jag tassar upp och hämtar Lilasyster J. Som alltid blir hon överlycklig när man kommer. Vi går in till hennes storasyster som deklarerar att hon inte har varit rädd för mörkret den här natten. Tillsammans går vi alla tre in till den långe mannen, numera min make, och kryper ner under täcket.

Klockan är snart åtta och om en timme ska vi gå till dagis.

Tiden har gått, men vi står kvar. Jag älskar dig A.

Annonser

4 thoughts on “För fem år sedan…

  1. Gud sååå härlig berättelse, blir ju alldeles rörd 🙂

    härligt det låter med sån kärlek 🙂

    kram på er! o trevlig helg

  2. Ping: Dag 1. Om mig. | Blodpudding …och på fredag blir det tacos

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s