Sömn(brist)


Jag tror att Lillasyster J äntligen har börjat göra det till en vana att sova hela natten. Äta på natten slutade hon med när jag slutade amma för någon knapp månad sedan. Aldrig i helvete att jag ger välling på natten. Det finns inte. Äter de vettigt hela dagen så är jag övertygad om att de inte behöver äta på natten efter sex månader. Lilla E slutade att vakna för mat på natten när hon var endast två månader.

Ibland vaknar hon och verkar ha drömt något läskigt, men lite klapp på pannan och nappen i munnen gör att hon somnar om ganska snart. Nu gäller det för mig att vänja mig vid att sova på natten. I går kväll var jag så vansinnigt trött så att jag somnade kl 20, och sov som en klubbad säl till 7 imorse. Anledningen till tröttman var inte så mycket Lillasyster J som det faktum att min kropp har ställt in sig på att vakna 311 gånger per natt. Vid vartenda litet ljud vaknar jag. Varenda gång jag är lite lite kissnödig så vaknar jag, och så vaknar jag ett par gånger där emellan också.

Jag kan inte slutta att lyssna på saker ens i sömnen tror jag. Det är en sak som jag och maken inte har gemensamt. Jag kan inte koppla bort ljud (och det gäller inte bara barnen) medan maken kan koppla bort en betongborr om så skulle behövas.

Det här gäller även vaken tid. På grund av det så går jag och stänger av radion, maken sätter på den. Jag stänger av ljudet på tv:n (tv utan ljud är underskattat), medan maken sätter på det (och höjer lite extra).

Tystnad och stillhet är två väldigt underskattade ssaker i en barnfamilj som bor i en storstad tycker jag.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s