Rövdagis


Efter ett antal nätter med minimalt av sömn och maximalt med vaken bebis så fick jag faktiskt sova flera timmar på raken i natt. Jag tror bara att jag var uppe 3-4 gånger (då fattar ni hur många gånger jag har gått upp nätterna innan dess) och sen sov hon utan uppvak mellan kl 4 och 8.

Efter det kände jag mig plöstligt aningen mer positiv. Ja så enkel är jag. Ingen sömn = nattsvart (he he, ironi) livssyn.

Innan jag fick barn sa alla att jag skulle lära mig att sova lite. Att jag skulle vara utsövd efter mindre än åtta timmars sömn. Jag ställde mg tvekande till det. Idag kan jag konstatera att jag förvisso kan gå upp och vara vaken efter 3-4 timmars osammanhängande sömn men jag är precis lika trött som innan jag fick barn. Skillnaden är att jag måste göra en massa saker ändå. Jag känner mig inte helt utsövd efter 5 timmars sömn, jag känner mig dock utsövd om jag jämför med tröttheten efter 2-3 timmars sömn.

Allt är som sagt relativt.

Så. Livet var något ljusare idag.

Sen gick jag på föräldramöte på dagis och hörde personal och föräldrar prata om genus. Då dog livsgnistan en smula igen.

Jag blir så less och förbannad så att jag inte ens orkar dra igång en diskussion om vad ett aktivt genustänk faktiskt kan vara. Hur man kan uppmuntra barn att pröva på lekar, leksaker, färger etc. som de i sin ganska enkelt uppdelade värld väljer bort för att det är ”killigt” eller ”tjejigt”. Att ett aktivt genustänk inte bara innebär att man ställer fram leksaker som, enligt sterotyper, passar både killar och tjejer.

Jag blir less när personalen, utan att problematisera eller reflektera, torrt konstaterar att tjejerna cyklar snällt och pojkarna ”racar” på cyklarna. Att tjejerna leker affär i sandlådan medan pojkarna klättrar i klätterställningen.

Att bara ställa fram leksaker som kan appellera båda könen räcker inte. Det är som att ge föräldrar 13 månaders föräldraledighet och säga; ni får dela lika om ni vill. Resultatet blir att alla väljer som de lärt sig från grunden. Det slutar med att pappa pliktskyldigt tar ut en månad eller två under sommaren, när mamma ändå är hemma. Och vad gäller dagisbarnen så kommer flickorna fortsätta att snällt leka affär i sandlådan medan pojkarna är vildsinta i klätterställningen.

Suck.

Jag tror att det finns en anledning till att min treåring oftast väljer blåa saker. Att hon älskar att klättra, springa och hoppa. Att hon låter högt och att hon säger ifrån med eftertryck när hon tycker att någon har fel, oavsett om motparten är ett par år äldre. Att hon racar med sin bil hemma lika ofta som hon lagar låtsasmat till nallarna. Jag förbjuder inget, men jag kommer hela tiden se till så att hon ser så objektivt som möjligt på såväl rosa som blått, bilar som dockor.

Dagis kan ta sig i röven!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s