Jag fick en kommentar…


Till förra inlägget fick jag en kommentar som gjorde att jag funderade på svaret under nattens femtielva amningar av världens hungrigaste barn.

Lisa undrar vad det är som jag tycker är så jobbigt med spädbarnstiden. Vad jag förstår från denna och tidigare kommentarer som Lisa har lämnat så har hon fått kämpa en hel del för att komma dit hon är idag, dvs mamma till ett barn.

Jag har verkligen funderat på vad det är som gör att jag inte tycker så mycket om tiden med ett spädbarn och varför jag nu känner att jag inte vill ha fler barn. Jag ville gärna förklara det på ett vettigt sätt och inte bara häva ur mig att det är jobbigt att vakna på natten etc. Att vakna en massa gånger på natten är jobbigt. Det är en väldig massa saker som kan vara jobbigt med ett spädbarn. Tja…med barn överhuvudtaget. Det finns en jävla massa grejer som är jobbigt med vuxna också faktiskt.

Det är inte den huvudsakliga anledningen.

Den största anledningen till att jag inte vill ha fler barn är att jag längtar så oerhört efter att få återuppta vuxentiden med min man. Jag har insett att den tid vi spenderade tillsammans som par utan barn (ja, utan barn varannan vecka iaf) var för kort. Vi har enormt mycket saker att göra innan jag känner mig nöjd.

Vi träffades för första gången i oktober 2005. Från och med november 2005 var vi ett par. Exakt ett år senare skippade vi preventivmedel för att försöka göra ett barn. Lite drygt en månad senare i januari 2007 satt vi där med ett positivt graviditetstest och var jättelyckliga.

I slutet av juni 2009 plockade jag ut spiralen. Vi tänkte att det nog skulle ta lite längre tid den här gången och att chansen att jag var gravid på vårt bröllop en månad senare var minimal. Efter ett par veckor satt vi där igen med ett positivt graviditetstest. Och givetvis var vi jättelyckliga.

Av de fyra och ett halvt år som vi har varit ett par så har vi spenderat tre och ett halvt år med att vara gravida eller ha småbarn. Så kommer det att fortsätta ett bra tag till också.

Som jag sa så är det högst självvalt och jag är vansinngt tacksam över att vi har fått möjligheten att bli föräldrar inte bara en, utan två gånger. MEN. Jag längtar så oerhört efter att kunna göra lite saker på tu man hand med mannen jag älskar. Lilla E hade precis blivit så stor så att barnvakter inte var något komplicerat. Vi hade precis börjat gå ut och äta själva, gå på bio osv. Nu börjar vi om igen. Det är helt okej men jag är inte intresserad av att börja om ännu en gång efter detta.

Jag vill ha min kropp för mig själv framöver och jag njuter av att veta att inom ett par år så kan vi faktiskt ha lite av det vi gjorde innan vi fick barn.

Sen minns jag tydligt att jag var rätt less på alla vuxensaker innan vi planerade barn. Jag var över 30 och hade varit på bio miljoner gånger utan barn, jag åt ute ett par gånger i veckan och jag var tokless på AW och festande. Jag kan verkligen förstå att det känns ännu mindre lockande när man har försökt få barn länge. Då är spädbarnstiden det man har längtat efter. Sen är vi alla olika. Jag är inte jätteroad av spädbarn eller av att vara hemma hela dagarna. Jag har svårt att få tiden att gå och att känna mig stimulerad. Men det är jag. Alla är vi olika och de flesta jag känner kan varva ner och kan tycka om spädbarnstiden. Jag önskar att det var jag.

Jag älskar mina barn till döds. Lillasyster J luktar så vansinnigt gott så att jag hade kunnat betala vad som helst för en parfym med den söta varma doften. Lilla E är humor och trots i ett enda litet underbart paket. Jag vill inte vara utan dem, men jag nöjer mig med de två underbara ungar jag fått nu.

Annonser

3 thoughts on “Jag fick en kommentar…

  1. Jajajaja så bra du beskriver PRECIS det jag känner…men vi väntar ingen tvåa än. Det känns som vi ganka nyligen börjat fått tid för varandra, och nu vill jag inte bara vara mamma utan liiiite ulrika också. jag saknar också verkligen min och f´s vuxentid, och njuter av att få ligga i hans knä när L somnat om kvällen. min unge är det finaste jag har, men hon blir ännu mer fantastisk om jag får blomma i min relation.

  2. Kan bara instämma i vad du skriver. Jag älskar min son över allt annat. Har nummer 2 i magen just nu, men känner att två barn säkerligen kommer att räcka.

    Är det ett självändamål att ”skaffa” så många barn man bara kan?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s