Föräldraledig igen


De senaste dagarna har jag tagit mig i kragen och begärt ersättning för min kommande period av föräldraledighet. Jag har försökt räkna ut hur jag och maken ska vara lediga för att det ska funka med dagisplatser och så vidare. Vi delar lika på vår ledighet (för jo, det är inte MIN ledighet, det är VÅR).

Först är jag hemma i åtta månader och sedan är han hemma i åtta månader. Han får ta lite fler dagar än mig av ekonomiska skäl. Det nämligen så vi löser faktumet att min make tjänar ungefär 15 000 kr mer än mig varje månad. Vi löser det inte genom att han inte stannar hemma.

Nu är det så att jag verkligen avskydde livet som föräldraledig förra gången, och det ger mig lite ångest inför faktumet att jag ska genomgå ännu en period hemma med barn.

Många frågar mig om vi inte kan lösa det genom att maken stannar hemma lite längre än vad vi hade tänkt. De brukar oftast bli förvånade när jag säger att vi redan delar lika och att jag inte kan begära att han ska ta mer än mig (även om han tycker om att vara hemma med våra barn).

Det handlar inte om att jag inte kan begära mer för att han redan är en så ”duktig pappa” som tar hälften, utan snarare att mina argument för att inte vara hemma inte riktigt är acceptabla. Hade jag varit den manliga delen av familjen och framfört argument som ”jag tycker det är så tråkigt och monotont att vara hemma” så hade det varit skitargument i mina öron.

Man tar sin del av bördan. Punkt. Så får jag också gör om jag med gott samvete ska kunna dissa liknade argument som kommer från andra än mig själv.

Jag tycker att det är något man löser. Inte mer med det. För att visa att vi faktiskt har en del hinder själva som vi kommit över för att kunna göra detta på lika villkor så kan jag för det första nämna ekonomin (vilket brukar användas som argument när han inte stannar hemma). Min make tjänar mycket mer än mig, vi har snart tre barn att försörja, vi har billån, sommarstuga, snart bostadsrätt och vi bor i en dyr storstad.

För det andra så arbetar min make på en mansdominerad arbetsplats där ledningen dessutom sitter i USA, och där långa ledigheter av pappor inte hör till vanligheterna. Vi har resonerat oss fram till att eftersom han sitter i Sverige så gäller svenska regler och lagar. De kan inte säga något. Att han har stått fast vid att vara hemma i 7-8 månader i två omgångar har inte resulterat i några repressalier. Han har istället blivit befordrad i flera omgångar sedan sist och han har fått en extra hög bonus för ett mycket väl utfört arbete. Japp, jag är väldigt stolt över att han har fixat allt så oerhört bra. Bättre än mig.

Vi delar lika som sagt, och jag hoppas av hela mitt hjärta att jag ska tycka att den här omgången av hemmatillvaro fungerar bättre än förra gången. Jag måste få det att funka.

Snart är det bara en månad kvar…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s