Ensamhet


Vissa dagar borde man kunna radera. Idag är en sådan dag.

Jag mår dåligt. Ryggen gör ont. Magen är tung. Ögonen svider. Näsan rinner. Huvudet bultar. Jag är så TRÖTT.

Igår när jag skulle sova låg jag och tänkte på mitt liv. Jag har, så länge jag minns, känt mig ensam merparten av tiden. Det har inte spelat någon roll om jag så har haft tio kompisar runt mig eller 17 killar som uppvaktat mig för jag har nästan aldrig känt det som att jag hör samman med dem. Någonstans har jag alltid känt att de inte ser mig. Inte på riktigt.

Att vara eller känna sig ensam behöver inte vara enbart negativt men för att må bra så måste man också få ha tillfällen då man blir sedd eller i alla fall känner sig sedd. Jag har lärt mig att älska en viss sorts ensamhet.

Under årens lopp så har jag trots allt träffat människor som jag känner ser mig och som förstår. Dessa personer släpper jag aldrig. Märkligt nog är det ofta personer som har en ganska knepig uppväxt och bakgrund och som har blivit lite buckliga under resans gång. Det är märkligt då jag själv inte kan påstå att jag har haft en krokig väg att gå när jag växte upp. Snälla normala gifta föräldrar med en stabil tillvaro, både känslomässigt och ekonomiskt. Bra betyg. Omtyckt. And so on.

Ändå har jag varit så ensam.

Till sist hittade jag kärleken i en man som såg mig. Som såg och som förstod. Sedan dess har jag nästan aldrig känt mig ensam. Vi fick barn och plötsligt så var det även min uppgift att få ett litet barn att känna sig sedd. Jag VET hur man får andra att känna sig sedda. Är det något jag är bra på så är det just det. Efter att ha känt sig ensam själv så ofta så identifierar man snart vad det är som får en människa att känna sig sedd. Man identifierar det och bemästrar det för att på så sätt locka till sig människor som ser en själv. Efter ett tag förstår man att det inte är så det fungerar alla gånger. Bara för att man får andra att känna sig sedda betyder det inte att de ser tillbaka.

Nu när jag funderar på det så är det nog en av mina drivkrafter. Att bli sedd. Vem vet, anske är det därför som jag bloggar?

Det tål att tänkas på. Jag vet i alla fall en sak. Jag tänker aldrig mer känna mig ensam tillsammans med någon.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s