Huset


Jag börjar bli lite smått besatt av tanken på ett eget hus. Ansvarig för det är givetvis min sämre hälft som dagligen skickar i snitt fyra förslag från Hemnet. Jag går hem och känner att allt är trångt och rörigt och att luften är klar och skön på hösten utomhus och kvalmig inomhus. Jag vill kunna gå ut i trädgården och se löven gulna och känna det där krispiga i luften.

Framför allt vill jag kunna öppna upp dörren till trädgården och låta Lilla E lubba ut och rulla sig i gräset som en kalv på grönbete. Jag har också en längtan efter att ha en trappa inomhus. Att kunna gå en trappa upp. Jag vill ha stora ytor att röra mig på. Ytor som innebär att man nästan kan känna sig ensam trots att huset är fullt av ungar och makar och fan vet allt.

Så länge jag minns har jag haft ett trängande behov av att få vara ensam. Redan som 10-11 åring tog jag mig in till stan och gick på bio ensam. Jag njöt av att slippa prata om filmen med någon kompis och jag gillade att få ha min egen opåverkade upplevelse av den. Dessutom hade jag en pappa som jobbade med film och mina preferenser låg 10 år framför min kompisars på grund av ett konstant itutande av ”kvalitetsfilm”.

När jag träffade maken var han ganska förundrad över att jag kunde larva omkring i timmar hemma utan att kunna redogöra för vad jag gjort. Jag bara var.

Jag är absolut inte tjejen som drar igång stora projekt när jag är själv även om jag gärna skulle vilja måla om stolar, lära mig att sy, klä om möbler etc. Jag vill vara pysslig men varje gång jag försöker mig på det så tokledsnar jag mitt i och blir arg över att det tar sån tid och att det är så jävla pyssligt.

Jag tror att jag tänker köpa en tomt och bygga ett stort jävla hus på tomten och få allt som jag vill utan att jag behöver pyssla själv. Det blir finfint.

Annonser

2 thoughts on “Huset

  1. Mina kompisar är nog lika förundrade över hur jag under loven kan gå omkring på min mammas gård och bara skrota. Ett och annat projekt tar jag mig för, men själva meningen med att vara på landet är ju, som du skriver, att bara vara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s