Ensamhet


Gud, dagarna bara flyger fram!

Vardagen är så påtaglig just nu så jag känner aldrig att jag har tid att sitta ner och sammanfatta den för mig själv och då blir det inga blogginlägg. jag skyndar från det ena till det andra, jag springer till träningen och jag springer hem (bildligt talat), jag planerar mat, möten, tjänsteresor, semestrar, sommarlov för barn, bröllop och allt annat. Jag har ingen tid över alls.

I Lördags tog jag mig tid. Sambon och den trotsiga dottern åkte till farbror M och jag tog mig in till stan själv. HELT själv. ENSAM. Målet var att titta på kläder. Som jag tittade… Jag tittade och tittade och sen köpte och köpte jag.

Mitt i allt så kände jag mig så himla lycklig. Det var svårt att sätta fingret på varför men det hade inte med mängden inköp att göra och det hade inte med den mindre kroppshyddan att göra. Det handlade om att på något underligt sätt hitta det där som är jag.

Okej jag fattar, det låter helt sjukt men så var det. Jag har ändå funnits i 31 år innan Lilla E kom till världen och jag hade funnits i 29 år innan sambon kom i min väg. Under dom åren hade jag i princip bara mig själv att ta hänsyn till. Under mina vuxna år kom jag fram till att jag verkligen njuter av att få vara helt ensam. Jag älskar att vara helt själv och greja med lite allt möjligt. Inget specifikt, utan lite av varje. Utan att prestera något.

Herregud, jag kunde spendera hela helger med att ”greja” och sen inte alls kunna redogöra för vad jag gjort i två dagar. Med tanke på den insikten så låter det lite paradoxalt att jag sen ville bilda familj och skaffa barn. Jag lyckades till och med ordna så att jag fick ett extra barn på köpet.

Fine, det är en annan del av mig och den trivs jag också med men den där ensamvargen har fått stå i skymundan lite för länge nu.

Därför kände jag mig så lycklig i lördags. Jag var ensam och jag grejade och jag hade inget dåligt samvete över något. Plötsligt kände jag igen mig själv och allt blev så välbekant och behagligt. Att vara småbarnsmamma är inte något som självklart har varit en del av min personlighet. det är något jag har jobbat fram och som jag har vant mig vid med tiden. Det är en ny bekantskap med mig själv som jag ska utforska de närmsta 10 åren. Sen tänkte jag träna på att vara tonårsmamma…

Jag tänkte i alla fall se till så att jag får greja i min ensamhet lite oftare i framtiden. Jag tror verkligen att jag kommer bli en snällare människa då.

Annonser

2 thoughts on “Ensamhet

  1. Du har så rätt, det e superviktigt att få egentid som mamma. Att få gå runt i affärer utan att dra vagn, utan att snyta snorig barnnäsa, utan att barn drar ner montrar med kläder etc etc 😉 Jag borde oxo bli bättre på det. Kram

  2. En till. Vet inte ens var (!) jag ska shoppa till mig själv. Ena affärn är man för gammal för, tantbutiken för ung (förhoppningsvis), det ena för dyrt och det andra… Eller ser jag bara problem? I vilket fall som helst: Ångest.

    Jätteglad att du kom iväg iaf. Då finns det hopp. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s