Min kropp


Dragningen gick bra. Mycket bra till och med fick jag höra av min högsta chef efteråt. Jag skulle inte vilja påstå att jag ägde men så hjälpte jag min kollega att fixa till dennes presentation också och kollegan gjorde oväntat bra ifrån sig. Vi var faktiskt så bra så att vi blev inbjudna till att prata på ett möte  där alla de högsta cheferna inom mitt ämnesområde träffas en gång om året.

Okejrå, jag kanske ägde ändå 😉

Annars har jag gjort en sak igår som jag aldrig tidigare gjort i hela mitt liv. Något som jag faktiskt aldrig trodde att jag skulle göra heller.  Jag har skrivit på ett avtal för att få hjälp med att gå ner i vikt och få bättre flås. Gud, jag har till och med svårt att skriva det.

Jag är absolut inte jättetjock men jag är helt klart tjockare än vad jag trivs med. Mycket tjockare än vad jag trivs med. Så pass att jag inte känner mig vacker.

Det har aldrig hänt förut. Jag har aldrig någonsin i mitt liv bantat och helt ärligt så har jag verkligen sett ner på personer som bantar och bantar med en massa konstiga kurer. Särskilt de som vill gå ner ett par kilon. De som tittar på vågen istället för att se sig i spegeln. De som har ett inre ideal som är helt ouppnåligt. De som tror att lyckan sitter i att gå ner 10 kilo. Det är dom jag föraktat. Jag gör nog det fortfarande och därför är det svårt att för första gången erkänna att jag faktiskt också vill gå ner i vikt. Jag vill inte tillhöra den gruppen och kommer aldrig göra det.

Jag har alltid tyckt om min kropp. Mina bröst har alltid varit stora men fasta och inte hängiga. Min rumpa är stor men rund och sitter finfint i byxor. Mina höfter är breda men välformade och förtydligar min midja. Jag har inte haft några problem med att jag inte kunnat ha storlek 36, inte ens 38.

Det där med att bära, föda och vara hemma med barn är inte en hälsokur för kroppen dirket kan jag säga. Idag är jag inte alls nöjd med något av ovanstående. Jag vet att jag gått upp mycket i vikt sedan jag slutade amma och jag vet att jag äter alldeles för mycket. Plötsligt har jag inte tid att gå den där extra promenaden. Jag skyndar mig till jobbet och skyndar mig hem varje dag. efter det äter jag jätteportioner av ganska barnvänlig mat som ofta är rätt fet.

Vad jag väger har jag nte en aning om. Jag är inte intresserad. Jag har aldrig varit intresserad av min vikt. Det viktiga är hur det känns och nu känns det inte bra.

Misson ”gilla kroppen igen” har härmed börjat…

(för att sen säkert raseras av ännu ett barn men va fan, den tiden den sorgen)

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s