Sjukt hus


Okej, så jag vart nog ganska dragen under pokerkvällen igår… brorsan var bedrövligt dålig och åkte ut tidigt i varje runda, och som tröst, verkade det som, så intog han mer eller mindre ständig kökstjänst och dyngade ut drinkar till resten av oss så det visslade om det. Jag tappade snabbt räkningen på hur många Mojitos jag drog i mig men jag skulle uppskatta någonstans mellan 4-8… plus något glas (eller tre?) med whisky. Fan, och det är efter att jag suttit idag och aktivt funderat på det, för magkänslan var att det inte vart så jävla mycket alls… men sen kom jag och tänka på hur ojämn trottoaren var på vägen hem och såna detaljer.. Jeje, skitsamma, det var lite fascinerande i efterhand iaf, men jag gick plus (som jag gjort varje gång hittills!) och det var välbehövt på alla sätt och vis. Men att lillfröken skulle hålla sig vaken more or less hela jävla natten var värre än jag vågat tro. Så vid sju-tiden nån gång imorse när sambon petade på mig för att hon tröttnat på att springa så tog jag mig upp, men nog fasen var det lite vingligt fortfarande alltså.. Härliga tider alltså.

Så lätt…besvärad tillbringade jag första halvan av dagen med att vara, tja, besvärad, sambon var mest trött och lilla E var.. trött, gnällig, snorig och i allra högsta grad besvärad. Men hon somnade om efter lunch och sambon fick också hoppa i säng, och efter cirkus fyra timmar med gnällande och bökande så var lillfröken och storfröken betydligt behagligare till sinnet. Att storasyster sov över borta hos en kompis gjorde av förklarliga skäl inte alls så mycket…

Nåväl, nu sover åtminstone alla utom jag så det är väl till att hoppa i säng och hoppas att lilla E finner någon slags sovrytm åtminstone i perioder. Jag räknar kallt med en jobbig period framåt 2-tiden då kvälls-suppen slutar verka, och tanken på att stå sömndrucken, hukande och böjd över hennes säng med en ny supp och ett finger upp i röven på henne för att förhindra att hon klämmer ut den igen medans hon skriker så snoret sprutar mitt i natten känns väl måttligt lockande just nu, men det får man ju ta bara. Så är det ju liksom…

Hoppas hon är lite piggare imorgon då vi ska pallra oss iväg för att titta på det där huset vi bara råkade upptäcka som vid lite fundering plötsligt blev himla intressant… Mycket man börjar klura på då. Inte direkt som att köpa ett sommarhus liksom. Några hundratusen för en stuga i skogen är en sak, nu snackar vi plötsligt miljoner istället. Bara sådär? Och ska man bestämma sig för det efter en titt på en halvtimme då man hinner sticka in skallen i rummen bara och inte mer? Och vad kommer banken säga? Kör hårt, eller dra åt fanders? Det är ju liksom de tider det är just nu och ja.. Vi får väl se. Så jävla typiskt oss är det åtminstone. Tanken har ju funnits där tidigare, men det har varit ”på sikt”. På sikt i våran värld är alltså allt från nästa vecka till 5-10 år… Men det blir nog bra, det där också.. Först ska vi ju som sagt titta på huset och ”känna in det” som Ernst skulle ha sagt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s