Ett smärre ilskeutbrott


Igår kom jag på att jag ju faktiskt inte betalt räkningarna ännu. Eftersom jag är den som i huvudsak står för brödfödan är det huvudsakligen mitt ansvar att fixa räkningarna. Varenda månad så svider det ordentligt när jag lagt in alla räkningar och ser vad som är kvar på kontot. När sambon är hemma med Lilla E så får vi ut nästan 15 000 mindre varenda månad. 15 000!!! Det är inte småpengar kan jag lova. Det man undrar nu är hur man missade att man levde ett lyxliv innan någon var föräldraledig. Herregud vad vi fick ut pengar!  Sen är det givetvis inget snack om att båda ska vara lediga lika mycket och lika länge trots att den ena tjänar mer än den andra. Pengarna är…bara pengar och Lilla E är en hel liten individ som båda vill lära känna och uppleva på samma premisser.

Jag kan til viss del förstå ekonomiska argument när man talar om att det inte går att dela på ledigheten men jag tror att det allt som oftast är bortförklaringar. Även i förhållanden där kvinnan tjänar mest är det hon som tar ut merparten av föräldradagarna. Anledningen till att jag ofta känner mig så jävla upprörd över att ledighet med barn delas så ojämlikt är att det faktiskt kom som en chock för mig när jag själv blev förälder och fick lite insikt i systemet. I min enfald trodde jag att de flesta nu för tiden delade relativt lika och att det bara var de som var dumma nog att inte skämmas som inte delade på det hela. Nu vet jag bättre och jag är så otroligt förbannad över att vi inte kommit längre.

Plötsligt känns det som att det har blivit inne att vara bullmamma. En barnklädesshoppande, lattedrickande, bullmamma. Det är välutbildade, högavlönade kvinnor som slår bakut och ska plötsligt vara supermammor som spenderar dagarna letandes efter just DEN bodysuiten av just DET märket och givetvis säsongens kollektion. Det där med att barnvagnar och barnprylar plötsligt blivit status för att fler pappor är hemma trodde jag på tills jag såg hur det verkligen är. Det är morsorna som driver på det hela och att, som mamma,  idag vara hemma mindre än ett år med sitt barn får de flesta att höja på ögonbrynen och genast berätta att ”det går säkert bra men VI ska försöka vara hemma tills lilla X är minst 2 år så att h*n slipper dagis”. ”VI” är i de allra flesta fall mamman. Stolt berättar en del att maken minsan ska vara hemma ”sina” tre månader… TRE månader?! Det tog mig tre månader att ens fatta vad jag pysslade med i början och jag vet att det tog min sambo omkring tre månader in på sin föräldraledighet att bli helt synkad mad Lilla E.

Tre månader är en pissdroppe i havet.

Sen skiljer man sig. Face it, en jävligt stor andel av småbarnsfåräldrar skiljer sig. Vart tror ni barnen kommer bo merparten av tiden? Hos den som från början varit deras stora trygghet i livet och som de skapat sin första nära kontakt med eller hos den som de träffat en eller två timmar varje kväll och på helgen (då givetvis även mamman varit närvarande och skött rutinerna)? Verkar det underligt att många pappor blir helgpappor då? Skulle inte tro det va. Papporna verkar inte fatta att dom är uträknade från matchen från början genom att inte vara hemma och mammorna verkar inte fatta att deras klagomål på pappans bristande engagemang bottnar i att det är dom själva som roffat åt sig allt som pappan ev. skulle kunna finna engagemang i.

Mammorna då. Mammorna har försakat sin ev. karriär och sett det som en ynnest att få vara med om sina barns uppväxt på nära håll, or so they say. Varför dessa mammor inte frågar sig varför de skaffat barn med en man som inte tycker samma sak för egen del är ett stort frågetecken för mig. Mammorna har också stannat hemma för att det är dom som tjänat minst. All ledighet lär inte ha fått deras lön att öka drastiskt.

Vad händer då när föräldrarna skiljs och pappan är helgpappa? Jo, mamman som redan har en pisslön får det nu ännu sämre då hon är ensam med alla barn. Alt. är hennes tillvaro avhängig ett underhåll från pappan. Hon har ingen fritid och måste jobba som ett svin för att få det att gå ihop. Man kan ganska lätt föreställa sig att en sån person blir bitter på den andra föräldern som har all fritid i världen och ekonomin att använda under tiden.

Så, då har vi skapat en fattig ensamstående mamma med en taskig framtida pension och en frånvarande ensamstående helgpappa som aldrig någonsin kommer vara no 1 i sina barns liv. En kvinnofälla poch en mansfälla. Tragik i min mening.

Jag vill inte höra mer gnäll från mammor som menar att pappan inte tar ansvar och jag vill inte höra fler pappor som gnäller över att dom inte släpps in. DET ÄR FÖR FAN ERT ANSVAR ATT ORDNA DET HÄR FRÅN BÖRJAN!

Sluta gnäll och dela lika för i helvete!

Annonser

6 thoughts on “Ett smärre ilskeutbrott

  1. Bra skrivet! 🙂 Jag håller med om att det ska kosta att vara föräldraledig och att det är värdefullt för alla parter att man delar lika, eller åtminstone nästan lika på föräldraledigheten. Jag tycker också att man inte ska planera för barn om man har dålig ekonomi.

    Men jag vill också föra till protokollet att även om ni förlorar väldigt mycket pengar när ”han” är hemma så är ju inte ”hon” någon låginkomsttagare direkt. Det finns de som får det betydligt tuffare om mannen stannar hemma. Nu har det visst blivit lågkonjunktur också.

    Men som sagt, jag håller med om att det krävs uppryckningar när det gäller fördelningen av föräldraledigheten.

    För övrigt såg jag detta nu:
    Blog Stats
    11,111 träffar

  2. Cliff – Jag tjänar nog mindre än vad du föreställer dig. Som en rätt lågt betald sjuksköterska ungefär. Sen är det så att man ofta har utgifter efter vad man har i inkomster. Vi har en hög hyra, sommarhus, båt, dyr bil (blä!) och två barn som kostar multum. Det är utgifter som vi valt att ha med tanke på inkomster men innan vi skaffade barn så funderade vi på hur vår ekonomi skulle klara en föräldraledig person. Hade den inte gjort det hade vi fått byta bil/sälja båt/sälja sommarhus osv.

    Sen är det ju inte så att mannen inte får in några pengar när han är hemma. Han får ut 80% precis som kvinnan. Tjänar han mer får han också ut mer.

    Vera – OKEJ DÅ du kan väl få köpa bodysuits. Men bara för att Milo är så söt i dem 😉 Jag valde det som exempel för att det är ett klädesplagg som jag aldrig hört talas om innan jag fick barn.

  3. I love u. Klart det suger ekonomiskt att bli av med massor av pengar, men jag tror att en mer jämställd familj lever lyckligare (och då förhoppningsvis längre) ihop än en traditionell familj.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s