Tänd ett ljus


Glad första advent på er allihopa. Vi har varit hos blivande svärisarna på traditionsenligt första adventsfirande och lilla E charmade gamlingarna som vanligt nuförtiden. Annars har det varit sjukt fullt upp med fixande av prylar. Tömmandet av mammas lägenhet är klart, städandet är gjort, stora M har fått ett helt nytt rum och lilla E har fått sitt rum fixat. Själv har jag fått ryggen knäckt, och nu är det ”bara” sifferexercisen kvar… Ja, det, och ett antal kartonger med prylar som behöver sorteras ut.

Säga vad man vill, men mer prylar är inte direkt vad som behövs just nu..

Nåväl. Hunnit koka 5 liter risgrynsgröt har jag hunnit med också. Och jag fick hasta iväg till akuten under gårdagen i panik efter att lilla E vad det sen skulle visa sig vridit armen ur led. Tydligen kallas det för pigluxation. Hon lyckades fiska upp ett paket med flingor och när jag skulle lyfta bort henne fick jag bara tag i ena armen samtidigt som hon vred sig och försökte komma undan, och armen vred sig i mitt grepp. Jag har aldrig varit så rädd och knäckt i hela mitt liv. Bara tanken på det som hänt i efterhand gjorde att jag blev skakis och gråtfärdig hela kvällen. Sen visar det sig att sambon varit med om det flera gånger som liten och att vissa barn får det mycket lättare, så det är inte otroligt att hon ärvt den lättheten av sin mamma. Anyway, jag lär ju tänka mig för både en och tio och hundra gånger i framtiden för så hemsk som jag kände mig när lilla E satt och grät för att hon hade ont vill jag aldrig någonsin känna mig igen… Jag kan inte minnas senast jag var rädd för något, jag kan inte komma på något jag direkt kan säga att jag är rädd för, men då var jag verkligen fullständigt livrädd och skräckslagen. Nog syntes det på barnakuten också, för sjuksköterskan var väldigt noga med att förklara för mig att det var lätt hänt och inte krävdes något ”övervåld” för att det skulle ske. Men ärligt talat så spelar det ingen roll för min del, det känns och kändes fruktansvärt ändå.

Aldrig mer tack.

Annonser

2 thoughts on “Tänd ett ljus

  1. Usch ja, man vill inte göra illa en av dem man älskar mest i världen! Framförallt inte när det är ens lilla bebis som inte förstår när man gråter förlåååt..

  2. Ping: Små fingrar, långa armar och konservativt liberaltänk « Blodpudding

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s