Jahaja


Nu har jag suttit och stirrat på ett blinkande streck i rutan för titel i ett par minuter. Inget särskilt kom till mig så det fick bli sådär.

Det är lite så det känns just nu. Man försöker gå vidare. Ibland är det som ingenting har hänt. Sen, helt plötsligt, man kan stå och vara stressad och garnera en tårta och komma och tänka på att eftersom mamma inte orkade och kunde komma på kalaset vi hade idag, skulle vi komma över till henne och fika så hon fick ge tjejerna sina presenter… Genast blir då plötsligt allt så mycket jobbigare. Mamma hade fixat presenter till de båda och när hon förra torsdagen blev inkörd till sjukhus så tog jag hem presenterna. Men hon hade inte skrivit något i korten än, så hon skulle göra det när hon piggnat till lite. Det blev såklart aldrig av, och nu ligger presenterna fortfarande här hemma, med tomma kort. Såna saker är sjukt jobbiga att tänka på. Stora M:s sista besök på sjukhuset är också ett fullständigt hjärtskärande minne som är både färskt och redan börjar kännas långt borta.

När vi tittade på ett nytt avsnitt av CSI och en av karaktärerna i serien begravdes, det var efter att vi varit och ordnat med dödsannons och datum för begravning. Ganska uppenbar påminnelse och följdaktligen.. jobbigt.

När jag och brorsan var hos mamma på måndagskvällen minns jag mammas blick. Den sa också allt. Den blicken, med lillebrorsan i sin famn, flämtande i en syrgasmask, sa utan tvivel allt. Den sa att hon orkar fan inte med det här längre. Det får vara nog nu. Så jag samlade mig och sa det jag trodde behövdes, nämligen att hon inte behövde kämpa mer för vår skull. Hon bara nickade… Så att jag satt vaken sent den natten i soffan, var kanske inte så konstigt. Till slut somnade jag i soffan av ren utmattning, halvt sittande. Jag vaknade till strax innan tre, och hade börjat plocka undan mina saker när sambon kom ut ur sovrummet och undrade vad jag gjorde för hon hade vaknat till. Då ringer telefonen och de meddelar att mamma blir allt sämre. Så jag slänger på mig kläder, hoppar in i bilen, åker och hämtar brorsan och jag redogör kort för vad de sagt på vägen dit. Sen sitter vi vid mammas sida. Mamma är tungt sövd för att sova då det underlättar för henne att andas. Hon blir störd när vi kommer in i hennes rum vid halv-fyra tiden på natten och de får öka dosen ytterligare. Utmattade som vi är sitter vi i varsin stol och håller hennes hand, nickar till och byter positioner om vartannat. Sista gången jag vaknar till står två ur nattpersonalen inne i rummet och tittar till mamma. Den ena går ut när jag vaknar till. Jag minns att jag hinner tänka att hon andas så avslappnat. Så säger kvinnan som står kvar i rummet något. ”Nu du…. näe…. nu..nu…” Jag inser plötsligt att det inte är för att mamma är väldigt avslappnad som hon tar långa djupa andetag. De är lika snabba som tidigare. Det är bara att det är väldigt långt mellan dom, istället för att det är snabba snabba hela tiden. Jag petar till brorsan och får ur mig något om att nu händer det. Det känns som en evighet fast det var över på mindre än en minut. Kanske en halvminut. Vem vet egentligen? Sen var det över. Bara sådär.

En kropp kallnar väldigt fort. Bleknar. Läpparna blir blåa. Vi stannade inte kvar längre då. Men de där sista andetagen lär jag inte glömma.

Men livet går ju vidare. Obönhörligen. Och jag kände att jag behövde skriva det på något vis. Visst, det är en hel del kvar att göra. Det är en begravning att ta sig igenom. Prylar att ta hand om och allt det där. Men det är ändå hanterbart på något vis. Och den stora anledningen till det är ju att jag har ett eget liv numer. Jag har en ordnad situation runt omkring mig, och om det är något den sista tiden har visat, så är det att vi tar oss igenom även riktigt tuffa svårigheter. Trots allt som varit så kan man nu se möjligheter. Ovissheten och osäkerheten är inte kvar längre.

Med viss reservation vågar jag påstå att det inte kan bli så mycket värre nu. Så nu blir det till att försöka göra det bästa av situationen. Vi får väl se hur det går…

Annonser

3 thoughts on “Jahaja

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s