Fuck off you fucking fuck!


Jag är så jävla arg på min syster. Det snurrar runt i min skalle nästan varje dag numera och jag funderar massor på hur jag ska hantera det.

Min syster och jag har varit ganska tajta de senaste 10 åren. Visserligen har hon flyttat runt i världen men vi har setts så ofta det går. För 2,5 år sedan flyttade hon hem till Sverige igen och ingen var gladare än jag.

Sedan jag fick barn har hon varit helt frånvarande. Utan förklaring.

Hon bor tio minuter  med t-banan från oss och sedan Lilla E föddes så har hon varit och hälsat på två gånger. Ena gången var på julafton och då var hon ju inte där för att hälsa på mig och min dotter precis, hon var där för att alla i familjen firade jul hos oss. Andra gången var i februari när jag blev jättearg och sa att hon ju aldrig kom för att träffa oss. Den gången stannade hon i 45 minuter och sen sprang hon därifrån med ursäkten att hon glömt att hon skulle träna (!).

Hon har träffat Lilla E en kort stund i juni och en ännu kortare stund i augusti. Det betyder att hon har träffat mig och min dotter i ungefär en timme det senaste halvåret. Hon bor TIO minuter bort!

Fram till i april-maj  så ringde jag henne ofta och jag försökte boka in fikor och träffar när jag var i stan, men hon hade aldrig tid. Alternativt så svarade hon inte i telefonen. Efter maj så la jag ner. Jag kände att om hon ville träffa mig eller sin systerdotter så får hon ringa. Hon får anstränga sig en enda gång. Det har hon inte gjort.

Till jul kom hon utan julklappar och hon ringde inte ens på min födelsedag i juni.

Jag vet inte vad som är fel men nu skiter jag fan i henne. Jag funderar allvarligt på att förklara att hon inte är välkommen i mitt liv längre. Hon kan återkomma när hon har tid (människan har inga barn och pluggar sporadiskt, så tid har hon fanimig) för mig och min dotter.

Kan man göra slut med familjemedlemmar? Jag har gjort slut med både killar och kompisar och jag tror faktiskt att jag kan göra slut med familjen också.

Jag hade verkligen behövt henne dom första sex månaderna med Lilla E. Det var en kämpig tid och det hade varit värt massor om hon fanns där för mig. Men nej. Jag har själv varit med henne och hjälpt henne genom oerhört svåra perioder av hennes liv men när jag behöver hjälp….då har hon inte tid.

Ska jag bjuda in henne till Lilla E:s ettårsdag? Har hon verkligen gjort sig förtjänt av att få vara med? Vettefan.

Ja? Nej? Ja? Nej? Ja? Nej?

Jag vet inte.

Annonser

12 thoughts on “Fuck off you fucking fuck!

  1. Jag har funderat och känner väl som så att hör hon inte av sig behöver hon inte komma. Visserligen kommer hon ju såklart säga att hon inte fick någon inbjudan men…

    Jag säger nog ändå nej. Iaf just nu.

  2. Visst kan man göra slut med familjemedlemmar. Det gör ont och är ganska sorgligt, eftersom man i de flesta fall har en del solglimtar som ändå varit bra under åren.

    Jag tycker att det krävs en hel del för att man ska ta det så långt, men det är viktigt att låta dem veta varför man känner som man gör.

    Ska ni skicka ut särskilda inbjudningar? Annars är det väl bara att vänta och se… kommer hon så kommer hon. Annars är det nog läge för ett rejält snack.

  3. Sambon – Jag har också funderat och just nu lutar jag åt att ringa henne och säga tid och plats och så får hon komma om hon vill.

    Anna – Ja det krävs nog rätt mycket och i det här läget kommer jag nog inte utesluta henne helt ur mitt liv men fortsätter det så får jag fråga varför hon gör så här…igen. Jag frågade nämligen vad problemet var i februari och sa att jag blir jätteledsen och sårad av att hon inte hör av sig. Hon kom som sagt en gång och sen hörde hon inte av sig igen.

    Däremot kan jag säga att om hon inte kommer när E fyller ett år…DÅ kan hon fanimig dra åt helvete! helt seriöst så kommer jag aldrig mer någonsin att bjuda hem henne till oss. Inte ens till jul.

  4. Hela grejen med att folk slutar höra av sig utan att förklara varför är jävligt jobbig faktiskt. Okej om det är någon perifer bekant, men personer som står en nära och som man tycker man känner förvånar en väldigt när de inte hör av sig. Oavsett hur mycket man tycker man försöker själv. Kanske man upplevs tjatig tänker man, så man är tyst istället. Då fortsätter det vara tyst. Så blir det ännu konstigare när man ska höra av sig igen. Så får man inget svar då heller..

    Man undrar ju varför liksom.

  5. Ja, man undrar varför. Ofta är det väl någon bakomliggande orsak – banal eller inte. Om det är värt att kämpa för relationen kan man göra det, till en viss gräns. Om det är någon perifer bekant som man egentligen kan klara sig utan gör man nog bäst i att gå vidare.

    Men syskon är inte några perifera bekanta… Jag har ju själv ingen kontakt med 5 av mina syskon – av flera, och klart tydliga anledningar vilket de också vet om. Vissa av dem saknar jag inte ens, och det märks inte att de är borta för de har i stort sett alltid varit det. Andra sörjer jag… Men läget är som det är.

  6. Klart du ska bjuda syrran. Kommer hon så kommer hon. Sen är det mänskligt att fela och gudomligt att förlåta.

    Sitter du och tuggar på det där en stund blir du bitter. Är det värt det?

  7. Kaptenen – Ja jag kommer bjuda henne. Visst är det mänskligt att fela men när det gäller kära systeryster så handlar det snarare om en struktur, ett sätt att leva, en generell inställning. Att fela känns mer som en eller ett par isolerade händelser.

    Efter ett tag börjar man fundera på om det inte skulle vara lättare att ta ett beslut och sluta känna. Jag har gjort det förut och jag vet att det inte är jättesvårt för mig. Det som däremot är svårt är om man skulle ångra sig. Jag har väldigt svårt för att släppa in någon igen i mitt känsloliv efter att jag uteslutit den.

    Jag ska prata med henne, precis som jag gjort så många gånger förut. Hon kommer bil arg på mig, precis som så många gånger förut.

    Vad som händer efter det återstår att se.

  8. Självklart kan man göra slut med familjemedlemmar. Men det är mycket svårare och chansen att man hittar tillbaka till varandra minskar ju kraftigt.
    Misstänker att du redan bestämt dig för att bjuda henne och det tycker jag att du gör rätt i. Som ett sista ryck för att se vart hon står. Nu är det ju inte ”bara” en random fika utan en högtid (missförstå mig rätt).
    Ett tips, finns en bok som heter Energitjuvar, låter utifrån som hon är en av dom?

  9. Nathalie – Låter som ett boktips som jag kanske borde kolla upp. Tack.
    Ja jag kommer bjuda henne och så försöker jag se det som en chans för henne att ta igen lite och kanske visa intresse. Uteblir det så får jag ta det därifrån.

    Men sorgligt är det.

  10. Jag tror det är oerhört jobbigt att göra slut med familjemedlemmar, det tvingar dessutom andra i familjen att ta ställning.

    Varför vara så drastisk? Kan ni inte bara ha sporadisk kontakt? Hon kanske inte vill mer just nu i sitt liv, det kan du väl bara acceptera?

    Men jag förstår att det är sorgligt, men den som det är mest synd om är henne – att ha nära kontakt med syster + att vara moster är ju något alldeles fantastiskt fint.

  11. Är så ledsen för din skull. Man får göra så mycket som man orkar helt enkelt… och lite till. Men lätt är det inte.

    Kan det vara så att hon är avundsjuk? Vet att jag själv undvek nära o kära med barn innan vi lyckades få M.

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s