Ett litet inlägg om något fint


Efter en rätt kämpig och seg dag i största allmänhet, så väl hemma satte jag mig ner på en stol i köket och pillade lite med datorn. Lilla E röjde runt på golvet efter att ha ätit middag. Kände mig osedvanligt trött, mest i skallen, men såhär i efterhand kanske det inte var så konstigt.

Anyway. Ni vet hur äckliga föräldrar kan säga till dom som inte har barn på frågan om varför man skaffar barn, något i stil med att ”det går inte att förklara, men när man väl har dom så är det sååååå fantastiskt”? Ja, typ nåt sånt äckligt uttalande. Alltså. Jag kan någonstans förstå vad det är man menar. För då säger ju många. Jaha, så skrikandet, bråkandet, sovdepressionerna och allt annat jävla tjafs så kommer på köpet med barn, är det grejen? Man liksom uthärdar det och blir en sån jävla fantastisk människa? Knappast. Jag tror väldigt många bara blir tragiska människor som ger upp en helvetes massa saker, drömmar och mål för att de inte orkar eller tappar sugen eller vad det nu kan vara för att de skaffat barn. Och det är knappast det som är så fantastiskt. Så nej. Där har vi det inte. Vad ÄR det då? Det där fantastiska som man inte kan förklara?

Ja, jag ska ge mig på ett litet försök att beskriva hur det känns. Ni kan håna mig efteråt, men försök hänga på. Om ni bryr er alltså. Annars skulle ni nog slutat läsa för länge sen ändå…

Ok. Åter till scenariot i inledningen. Lilla E scootar omkring wild and crazy på köksgolvet och gör sånt där meningslöst jiddrande med allt möjligt som bara överaktiva ettåringar gör.  Men jag märker att hon är allt mindre sugen på att jiddra på golvet, och allt mer står vid min stol och drar i mitt byxben. Så jag lägger ifrån mig datorn och tar upp henne i famnen. Och hon kryper in i min famn. Lägger huvudet mot mitt bröst och bara sitter still. Så jag kryper ihop lite och omfamnar henne lite extra. Nosar henne i håret och pussar på henne. Hon sitter bara stilla kvar. Tittar upp lite på mig då och då, men sitter kvar och låter mig fortsätta hålla på och pilla, pussa henne i pannan och smeka henne över kinden. Ler lite och njuter. Hon bara sitter där och stillsamt njuter. Tiden förflyter som i ett vakuum och jag märker inte hur solen går ner utanför, och det blir skymningsmörkt i köket. Jag märker nog fan ingenting, jag är så fascinerad av att hon bara sitter kvar där. Så jag lägger kinden emot och blundar en stund och bara snusar på hennes hår som luktar sådär knepigt som bebisars hår gör, konstigt men ändå gott. Och där, med Lilla E i famnen, i mörkret, då har jag en sån där stund som man sen kommer ihåg känslan från. År efter år efter år. Jag minns ett liknande med stora M när hon var dryga två och ett halvt, och det känns som igår varje gång jag tänker tillbaka på det. Och den enorma känslan av välbehag man upplever just där och då, när man verkligen känner den där lilla människans fullständiga trygghet och närhet i sin famn…

Det är den som framkallar det där beroendet och den känslan man får just där, som man sen aldrig glömmer. Det är den som gör att man sen i tid och otid inte annat än kan hylla känslan av att få barn. Oavsett hur mycket skit man måste gå igenom dagarna i ända, så är det någonstans ändå värt det bara man får den där kvarten eller vad det kan ha rört sig om någon gång då och då med fullständigt besvarad kärlek. Och hur kan man inte vilja uppleva just det om man varit med om det en enda gång själv? Så är det någon som försöker förklara för en annan person vad som är så fantastiskt med barn, och hänvisar till just det… då håller jag med fullständigt.

Annonser

4 thoughts on “Ett litet inlägg om något fint

  1. Jag med…*snyft*. Vad fint skrivet.
    Jag hade en liknande mys-stund med lilla M igår och dom dagarna känner man sig sådär lyckligt lottad.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s