Den sviniga typen inuti mig


Jag är en ganska osympatisk person på många sätt. Antagligen kommer jag bli en rätt sur gammal tant om en sisådär 40 år. Jag kommer hötta med käppen åt ungdomar som låter för mycket, blänga på skrikiga spädbarn och berätta vitt och brett om hur bra allt var på den gamla goda tiden. Samtidigt kommer jag givetvis förklara för alla som är yngre än mig vilka vedermödor jag har fått utstå under mitt liv.

Pratar dom om att de sovit för lite eftersom småbarnen väcker dem på nätterna så ska jag genast förklara att jag minsann var vaken dygnet runt i minst två år. Har dom det taskigt ekonomiskt ska jag förfära dem med berättelser om hur jag levde på en korv gjord av grisblod. OCH INTE KLAGADE JAG FÖR DET.

Nä allvarligt talat så känner jag mig ofta rätt missunsam. Jag vill att andra ska ha det bra, bara dom inte har det bättre än mig…

Självklart är det inget jag säger högt men jag kan inte låta bli att känna mig som en liten möglig illaluktande ostkant inombords när det går väldigt bra för människor runt mig. Ofta handlar det inte om stora livsavgörande saker utan det rör sig om små skitsaker som jag borde vara stor nog att strunta i.

Jag fattar inte varför jag känner så. Jag är väldigt nöjd med mitt liv och med min tillvaro i stort. Jag tror inte att jag har något mindervärdeskomplex och jag värdesätter mig själv.

Min enda förklaring är att jag har en liten liten svinig typ inom mig som jag inte verkar få bort. Samtidigt är det nog på ungefär samma ställe som min tävlingsinstinkt ligger. Den vill jag ju inte vara utan för den är en del av det som gör att jag rör mig framåt i livet. Kanske får jag därför dras med den lilla sviniga typen som önskar andra olycka.

Jaha, vart vill jag komma med det här?

Ingen aning men imorse så såg jag ett par på t-banan som båda var så galet vackra så att jag genast kände att jag tyckte illa om dem. Efter ett tag insåg jag att deras relation nog inte var så bra  och plötsligt såg båda oerhört olyckliga ut. Då gillade jag dem genast bättre.

Efter det förstod jag att jag nog måste rannsaka mig själv lite…

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s