Gissa en gång vilket företag som hade skickat ett inkassokrav till mig igår?

Gissa hur glad jag blev när det låg på hallmattan när jag kom hem?

Gissa om det är krig nu?

Hur man har mage att göra det när de är företaget som har strulat till det begriper jag inte.

Om man tittar på bilden som ska föreställa mig i southpark-version så kan man inte tro att det är samma person som skrivit inlägg de senaste dagarna.

Glad mun!? Näää det kan inte stämma. Den där Hon76 är ju en ilsken och missnöjd jävel (som svär hela tiden).

Var jag inte på smällen så kunde man tro att jag hade PMS. Hade jag haft PMS och någon hade sagt så till mig så hade jag nog fällt personen i fråga med en dropkick.

Barasånivet.

Incidenten jag skrev om nedan var lite längre än vad jag orkade ta med i ett inlägg. Nu har dock tre gjort sig förtjänta av ytterligare ett surt/ilsket inlägg.

Att jag till att börja med ringde deras kundtjänst var för att min telefon spärrades igår kväll. Det skedde efter att de schabblat med mitt autogiro. Jag bytte konto för två-tre månader sedan och avslutade då mitt autogiro för tre när det gällde det gamla kontot och startade ett nytt på det nya. Den första fakturan hamnade ”mellan stolarna” och jag fick betala den via tre:s hemsida. Helt okej.

Nästa faktura fick jag aldrig och förutsatte att den betalts via autogirot (som jag fått bekräftelse om och som skulle fungera). Så skedde inte tydligen och igår så spärrades min telefon.

När jag pratade med kundtjänst imorse så medgav de att det skett något misstag och tjejen jag pratade med först skulle genast häva spärren, vilket annars skulle ta tre dygn!

Nyss skulle jag skicka ett sms. Det funkade inte. Spärren är inte hävd.

När jag ringer upp så bekräftar nästa tjej på kundtjänst att inget är gjort. Hon har nu hävt spärren. Igen. Säger hon i alla fall.

Hur svårt kan det vara?

Maken mailade och frågade (med en humoristisk ton) om inte det här var något för mig.

Mmm, verkligen. Jag känner ju absolut inte tre miljarder sparkar per dag. Jag behöver en monitor för att veta när vårt barn stampar på min urinblåsa.

Ja, jag kanske är lite ironisk nu.

Jag har spenderat morgonen med att skrika på tre:s kundtjänst. En sak är väldigt säker efter det samtalet. Efter januari 2011 kommer jag aldrig mer vara kund där. Jag har haft tre sedan 2004 och jag har varit nöjd merparten av tiden men nu jävlar.

Under hösten 2008 tackade jag ja till någon form av ”trogen kund-abonnemang” som en kille från tre ringde upp och erbjöd mig. Mitt abonnemang hade då gått ut och jag tänkte teckna ett nytt och skaffa en ny telefon men hade inte kunnat bestämma mig för vilken ännu. Just därför klargjorde jag med killen som ringde att jag tänkte teckna ett nytt abonnemang inom max ett par månader. Det var därför viktigt att det han nu erbjöd, inte la på tid på det jag snart tänkte teckna. Killen försäkrade att det jag nu sa ja till skulle avbrytas så fort jag tecknade ett nytt abonnemang.

Så skedde inte. Det lades på en massa tid på det nya abonnemanget.

Det innebär att jag är bunden till tre i över två år trots att jag tecknat ett abonnemang på 18 månader. Först om över ett år går bindningstiden ut.

Allt detta förklarade jag för kundtjäns idag, och jag frågade även hur jag skulle kunna bevisa att det jag säger stämmer då jag aldrig skrivit på några papper eller sett något avtal. Allt gjordes via telefon. Idioten på kundtjänst menar att han bara kan se det som står i deras system men att jag kan få teckna ett nytt abonnemang ännu tidigare nästa gång om jag vill.

Det är då jag börjar lacka ur. Ett till abonnemang!? Med ännu längre bindningstid!?

Oh well. Det slutade med att jag var så arg så att jag skrek och jag förklarade att om det är så här de behandlar trogna kunder så tänker i alla fall jag inte vara en trogen kund länge till.

Fuck you tre. Fuck you very much!

Man kan väl säga att rubriken på vår blogg ändras ungefär var femte minut. Personligen tycker jag att det ser apmongo ut att skriva ”blodpudding” med versaler för då hamnar ”tacos” ensamt på raden under.

Det tycker uppenbarligen inte min make.

Därför sitter vi och ändrar rubriken så som vi vill ha den från våra respektive datorer, på våra respektive arbeten, med fem minuterns mellanrum. Jag ändrar till gemener och han ändrar till versaler.

En sak han inte har tänkt på är att jag kan ta bort honom som användare när jag tröttnat. Det kan inte han.

HA!

Ja jävlar vad det är lätt att ringa försäkringskassan när man har en telefon på jobbet som tydligen inte har någon möjlighet till tonval. Ja, det är en ny telefon.

Nu har jag lyssnat på:

gäller det frågor om barn tryck 1

gäller det frågor om pension tryck 2

osv.

Sen kommer det;

har du en äldre telefon (nej) som inte har tonvalsfunktion (ja) så kan du vänta kvar så kopplas du till telefonist.

*väntar*

efter det får jag höra:

om du knappar in ditt personnummer så kan vi hjälpa dig snabbare…

JAG HAR JU INGEN JÄVLA TONVALSTELEFON!

Det är ju för i helvete därför jag sitter som en idiot och väntar på ett få tala med en telefonist.

*suck*

Med mitt nya utseende på bloggen så kan man ju inte se vem av oss som har skrivit vad.

Jävlar.

Tänkte inte på det….

*uppdaterat*

JAG LÖSTE DET! (och jag tänker inte berätta för maken hur)

Då har jag ändrat utseendet på bloggen. Det tog i princip hela förmiddagen och en stund efter lunch.

Det resulterade i två långa samtal till maken och slutligen en sur konversation där jag tyckte att maken var kass på att förklara och han tyckte att jag var kass över lag.

Jag kunde ha spenderat tiden till att korrläsa en engelsk sammanfattning och kolla med försäkringskassan hur min SGI ska skyddas. Det kunde jag ha gjort och det borde jag har gjort…

Men nu är det så att allt inte alltid blir som det borde här i livet. Så det så.

Min make fyllde år igår. Jag började med att handla en massa goda saker till middagen på hötorgshallen, jag köpte ett gott vin och jag fixade gott té och fikabröd. Jag skyndade mig hem och hämtade dottern (det brukar han göra i vanliga fall). Jag fixade med allt hemma, städade och plockade. Jag gjorde middag åt Lilla E och hjälpte henne at få i sig allt medan jag förberedde maten åt oss. Jag lagade en jäkligt god middag som vi åt.

Lagom till fikan så däckar jag. Där tog min ork slut. Dessutom blir jag så vansinnigt gasig i magen så att jag får kramp.

Det slutar alltså med att maken har en halvsovande, fisande och jävligt grinig fru.

Oh the joy of pregnancy.