Vi lever

Som rubriken alltså. Vi lever.

Vi lever i allra högsta grad irl, på Twitter, på instagram och på Facebook. Kanske mest på Twitter just nu.

Sociala medier funkar så för mig. Jag har min favorit för tillfället som jag utnyttjar till max.

Det går i ett hela tiden. Vi jobbar, hämtar på dagis, lagar middag, nattar ungar, hänger med varandra och sover allt för lite. Livet typ.

Lilla E tränar på bokstäver och ord, Lillasyster J tränar på att bli tre år genom att vara FULLKOMLIGT omöjlig hela tiden. Sen har hon bestämt sig för att hon aldrig mer tänker ha blöjor. Hon tajmade det väl. Vi hade precis köpt ett jumbopack med blöjor som nu ligger oanvända under vår säng.

Vi har också insett att vi aldrig mer kommer att använda vagnen. Den har stått oanvänd i tvättstugan sedan i somras. Nu ligger den ute på blocket.

Allt rullar på.

Imorgon är det fettisdagen och vi funderar på att ha en semelätartävling här hemma för att en gång för alla göra slut på vår kollektiva semel-craving. Frågan är hur många semlor vi kan äta? Jag tror att jag kan klämma tre stycken med lite god vilja.

Den som lever får se.

Ut med det gamla och in med det nya

Idag har jag meddelat min soon to be f.d. arbetsgivare att jag inte kommer att komma tillbaka när min tjänstledighet går ut i november.

Min nya arbetsgivare har meddelat att de vill att provanställningen övergår i en tillsvidareanställning och att de hoppas att jag vill vara kvar.

Fy satan vad skönt det ska bli att släppa min gamla arbetsgivare helt. Sedan jag gick på tjänstledighet så har jag inte längtat tillbaka en enda sekund. Jag längtar inte efter någonting. Inte människorna och inte arbetsuppgifterna. Definitivt inte cheferna.

Nu släpper jag den skiten.

Fina saker

Vi satt på golvet framför brasan och värmde fötterna. Jag, Lilla E och Lillasyster J.

Lillasyster J ställde sig plötsligt upp bakom mig. La sina små mjuka armar om min hals och viskade:

Min fina mamma. Jag älskar dig.

Två år och sex månader och redan har hon mitt hjärta i sin hand för evigt.

En annan mamma

Idag blev jag en ”annan” efter 2,5 timme hos frisören. Den här andra mamman är mycket nöjd med sitt korta hår.

20120914-194529.jpg

Lite sliten

Igår var det fest med jobbet. Tydligen börjar festerna här klockan 14. När bilden togs var klockan 18 och folk anlände till festlokalen efter fyra timmar av lekar och öl.

20120914-134109.jpg
När klockan var 23:30 tog jag en taxi hem. Efter 11,5 timmars fest.
Idag känns det så här:

20120914-134229.jpg
Och jag inmundigar många såna här:

20120914-134400.jpg

Andra tröttsamma saker

Finns det någon annan som har en 2-3 åring (Lillasyster J är 2,5 snart) som plötsligt har reducerat sitt ordförråd till:

JAG VILL INTE!

Det börjar nämligen bli ganska tröttsamt.

Tröttheten och jag

Nio av tio morgnar är jag aptrött. Det håller i sig ungefär till lunch. Efter lunch repar jag mig fram till klockan 18. Då dör jag igen.

När jag är jättetrött har jag väldigt lätt för att fnissa. Jag fnissar gärna åt riktigt larviga saker. Det här fnissandet har inte varit ett problem förrän jag började på ett nytt jobb. Plötsligt finns det ca 1000 saker att fnissa åt. Saker som är högst olämpliga att fnissa åt.

1. Varför gör bilderna som tas när någon häktas så att personen i fråga ser fullkomligt vansinnig ut. Jag har fnissat och fnissat och funderat och funderat. Kanske är det en kombo av poliser som inte kan skala ner bilder på ett vettigt sätt, en fotograf som inte bryr sig om hur snygg den hen fotar blir, att personen på bilden har en särdeles dålig dag. Oavsett vad så gör de här bilderna så att man vid ett första intryck börjar fundera på om det där med skallmätning etc kanske inte var så långsökt iaf. Sen fnissar man. Olämpligt.

2. Varför har folk så galna och opassande namn. Är jag trött så kan det vara vanvettigt roligt med en person som t.ex. heter ”Svensk” i efternamn och som inte på något sätt stämmer in i sterotypen av en svensk person. Jag vet, hen är adopterad. Det är i alla fall roligt när man är trött. Annat roligt är personer som har fullkomligt omöjliga efternamn. Som inkluderar 15 bokstäver och ett antal tungvrickningar. När dessa namn ska läsas upp på möten av personer som inte är jättebra på språk så blir det….fnissigt. Olämpligt.

Jag jobbar på det här. Varje dag. Men inom mig så fnissar jag hysteriskt.

Rättshaverist javisst

Jag lämnade ett klagomål till kommunen angående dagis öppettider. Jag skrev lite om det i bloggen.

Idag fick jag svar från kommunen. De har utrett frågan, krävt förskolan på ett svar och slutligen lämnat ett yttrande och gett dem en anmärkning.

Och jag känner mig som en rättshaverist. En väldigt tillfredställd rättshaverist. :-D

(dagis har dessutom utökat sina öppettider sedan en vecka tillbaka, utan ett ord om någon anmärkning från kommunen)