Japp, det tuffar på för fullt här hemma. I helgen njöt vi av lite förlängd ledighet, picknick och Schyfferts sista föreställning på cirkus. Och medans sambon idag figurerar i diverse media hela dagen och försöker (misslyckat) leka cool mediakändis, så får jag fortsätta med mina mer anspråkslösa uppgifter som att skälla på DN och prata med dagispersonal.
DN har nämligen lyckats med konststycket att byta ut våran prenumeration som alltid tidigare varit tidsbegränsad för vissa perioder till en ”tills vidare” prenumeration som måste avslutas för att sluta gälla. Men, de slutar skicka tidningar efter två månader om man skiter i att betala ändå, bara det att de skickar en faktura på de där två månaderna. Jag var lite upprörd, och ringde för att diskutera saken närmare.
De menar, helt rätt visserligen, att det står på fakturan att man inte kan strunta i att betala för att säga upp, utan man måste kontakta dom. Problemet är att vi inte läst fakturan, för vi har förutsatt att det var en faktura om vi ville fortsätta ha DN en ny period. Nu ville vi inte det för jag har tröttnat på att kånka ner stora tunga kassar med papper till återvinningen hela jävla tiden, och således sket vi i det hela.
Problemet? Jo, den säljare som ringde senast och erbjöd oss en förlängning mot rabatterat pris ”glömde” (alternativt underlät, struntade, bemödade sig inte med.. ni hajar) att nämna att de nu ändrat abbonemangsformen från tidsbegränsat till fortlöpande.
Nu var killen jag pratade med inledningsvis inte alls tillsmötesgående, utan tyckte kort och gott att eftersom vi bara struntat i att titta på nyinkomna fakturor och inte läst dom fick vi skylla oss själva. OK, fine. Men jag vill inte ge mig så lätt. Jag bestred ju inte heller detta faktum, utan att någon ändrat på vår abbonemangsform utan att nämna detta, i mitt tycke inte helt orelevanta faktum.
Så han gjorde en historisk koll, bakåt, från 2005 fram till nu, och kunde se att vi förlängt med tidsbegränsade prenumerationer fram till förra året… Och då var det som att polletten trillade ner. Vi enades om att halvera fakturan för de sista två månaderna och att han meddelade säljavdelningen om mina synpunkter. Nu skiter väl han i det, men jag fick gehör för min synpunkt och allt väl såpass. Ett slut så gott som något, antar jag.
Och nästa gång någon ringer från DN och vill sälja tidning, ta mitt råd, fråga om vilken typ av abbonemang det handlar om, det kommer jag alltid att göra från och med nu…
Nej hörrni, om man skulle äta lite, jobba och sen förbereda sig för en barnbegravning och en dagisvårfest imorgon. Aningen motstridiga känslor inför det där, helt klart..
) så behöver man fasen lite tid och ork och engagemang, och det har jag inte känt för bloggen på sistone. Det har gått åt till att semestra, ha bröllop och kastas tillbaka i den kalla hårda verkligheten mer känd som att återvända till arbetet.
