Efterlyst?

Nej men om man kanske skulle ta och återvända till att skriva något här för omväxlings skull..

Jag har ju mina förutbestämda tankar om att blogginlägg gärna ska vara lite längre. Jag vet att till exempel min fru (ehh…hehehehehee.. fortfarande roligt…) är av motsatt åsikt, hon har attention-span som en guldfisk och lessnar efter en sådär 4-5 rader, men själv finner jag mig skrivandes såna saker som tidigare kunde bli korta inlägg på bloggen på Facebook istället. Och ska man plita ner ett lite längre inlägg, (ja, det här kommer bli ett sånt, gillar ni det inte kan ni sluta läsa redan nu ) så behöver man fasen lite tid och ork och engagemang, och det har jag inte känt för bloggen på sistone. Det har gått åt till att semestra, ha bröllop och kastas tillbaka i den kalla hårda verkligheten mer känd som att återvända till arbetet.

Två veckor har gått och jag känner mig redan totalt urblåst i skallen. Det har varit release idag och fanimej om en release av något, oavsett vad det må vara, är en smidig historia. Det är det väl aldrig? Nåväl, veckan har varit kantad av en jävla massa dividerande, slitande i hår och jagande efter någon som kan fixa ett nyligen uppkommet problem på en pisskvart. Ungefär precis vad man inte vill vara i för situation när man är ytterst ansvarig för något och har lugnt och fint och kontrollerat som ledord. Det är för övrigt något som går hand i hand med saker som planering, framförhållning och liknande begrepp. Allt detta kastas alltså på ända i såna här situationer och då blir det som alltid så att jag måste fixa och trixa, skälla och be snällt, hota och klappa medhårs, vad det än krävs för att få skiten gjort helt enkelt. Och det verkar aldrig som att det ska gå att lösa men det gör det alltid på ett eller annat sätt, även om det varit mycket mer på håret den här gången än många andra. Och det är alltid lika utmattande när det värsta är över.

Så nu tänker jag jag ta helg tidigt. (Nja, inte riktigt, men jag tänker åka hem och fortsätta jobba i alla fall.)

Lunch hann jag dock med att ha, och jag och min chef kom av någon anledning in på gamla retro-maskiner som Nintendo 8-bitars, Amiga 500, C-64 och PC-tiden med 386 och 486-processorer. Om jag säger att vägen dit började genom att vi pratade om udda andranamn, via de gamla grekerna och ja.. så säger det väl… tja, ingenting antar jag, men hade ni varit med hade ni förstått precis… Och via den diskussionen framkom det att min chef är en gammal kod-knackare från sin ungdoms år, och tja, jag har aldrig ens varit i närheten att få för mig att sätta mig framför en skärm enbart för att programmera saker. Men att bruka andras verk – det är jag en jävel på. Och i våran ungdoms dagar så var det en jävla cool grej att programmera grafiska ”demos”. Följdaktligen sökte jag runt lite när jag kom tillbaka till datorn och hittade modern av alla coola PC-demos som gjordes på den tiden. ”Second Reality”. Det här var alltså the ultimate shit 1993, och fascinerande nog så fick jag extremt nördiga rysningar och flashbacks till när jag som finnig och blek varelse satt hukad framför en datorskärm och fascinerades av den grymma kodningen och den perfekt synkade musiken (som dessutom var sjuuukt bra!)

Så vad gör man då efter en sån omtumlande vecka för att koppla av? Jag tänkte ge mig ut med segelbåten i helgen. Ta med mig brorsan och båda tjejerna och lämna min nyblivna fru alldeles hemma själv. Det är egentligen på alla sätt ett självmordsuppdrag eftersom Lilla E är totalt orädd, hänsynslös mot sig själv och trots miljoner smällar och blåmärken inte verkat utvecklat något som helst sinne för riskanalys. Allt ska hända NU och GENAST annars kastar hon sig bara handlöst omkring. Stora M däremot börjar bli härlig trulig och för-pubertal och är inte mottaglig för varken lirkanden eller handfasta tvingande uppfordringar om vad som ska eller behöver göras. Att då sätta sig i en båt som kräver totalt fokus hela tiden kan ju framstå som aningen… korkat. Kanske… Nåväl. Vi får väl se som sagt. Vi ska ju inte bege oss ut förrän imorgon så det finns ju fortfarande tid att planera det här på… En sak är säker, och det är att lilla E lär digga stenhårt när segelbåten dundrar fram och vågorna yr, och det i sig gör det nog värt hela mödan!

Men som sagt, nu är det dags att sticka hem tidigt från jobbet och fixa tacos till ikväll. Det är ju ändå fredag…