Kiss kiss

Nej, jag syftar inte på pussar om nu någon trodde det.

Jag var ute en sväng igår och efter att ha druckit några öl så blev jag av förklarliga skäl nödig. Inget att göra, bara att lomma iväg till muggen. Men väl där så inser jag med viss förskräckelse. Det finns bara en pissränna. Vad är problemet tänker ni då?

Jo, jag har någon slags blockering. Jag fixar verkligen inte att pinka i andras sällskap, om det inte är någon jag känner väldigt väl. Typ familjen och liknande. Jag vet inte varför, men att bara kliva fram till en pissränna och släppa på, det funkar liksom inte… Igår var det fullt vid den lilla rännan med plats för två, och jag fick vänta utanför. Väl inne stod ju redan en snubbe där, och jag lyckades inte klämma fram något, trots att jag var omåttligt nödig. Så blir han klar, går ut och jag är för ett ögonblick själv. Börjar slappna av, och då plötsligt slits dörren upp. Jag stirrar stint in i väggen och försöker fokusera mig, men det händer liksom ingenting. Snubben som nyss klivit in gör sin grej, märker att jag definitivt inte alls gör det, och börjar säga något. Jag hör inte först, eftersom jag är fokuserad på mitt eget, nämligen att försöka klämma ut nåt, men när jag inser att han säger något till mig börjar jag lyssna. Jag förstår att han kommenterat det faktum att jag inte lyckas pressa ut några droppar, så jag säger något själv i stil med att: ”det är fascinerande att man kan vara så jävla nödig när man sitter ner, men väl på toa så händer det inget”. Han svarar då att han hade samma problem mellan 30 och 38 års ålder, men att det numer har försvunnit helt, och att det med åldern snarare inte går att hejda. Typ så. Jag tänker, och kommenterar lite kort att jag får väl stå här i sju år till då, om så är fallet, varvid han skrattar gott och går ut. Väl ensam tar det inte många sekunder innan det släpper och sen är det ingen hejd på det. Och väl igång så störs jag inte alls av att en ny snubbe kliver in och ställer sig bredvid mig.

Väl tillbaks vid mitt sällskap, som var två andra jämnåriga, tar jag upp ämnet. Och det visar sig att det är precis samma sak för dom!

Så jag börjar fundera. Jag vet att det är samma sak med brorsan också nämligen, så hur vanligt är det här? Det känns ju onekligen lite tabu att prata om det, för ingen verkar vilja erkänna det, det är som ett slags manligt socialt handikapp på något vis.. Som kille ska du förväntas kunna ställa dig varsomhelst/hursomhelst och bara pissa på. Kan du inte det är det liksom lite… töntigt helt enkelt. Något att driva med. Är man blyg för att den är liten kanske? Jag vet inte… men uppenbarligen så är det en otrolig lättnad att få erkänna problemet när någon annan tar upp det och blottar sig först, som jag gjorde igår.

Så är det vanligt? Eller är det som pissoar-filosofen jag stötte på menade, att det hänger ihop med åldern? I sånt fall hoppas jag att jag kommer ha problem många år till..