Ute i det vilda

För den som inte fattat läget så är vi på semester. Det närmsta vi kommer en uppkoppling är det trådlösa nätverket på Max.

Ses omkring den 3 augusti!

Kiss kiss

Nej, jag syftar inte på pussar om nu någon trodde det.

Jag var ute en sväng igår och efter att ha druckit några öl så blev jag av förklarliga skäl nödig. Inget att göra, bara att lomma iväg till muggen. Men väl där så inser jag med viss förskräckelse. Det finns bara en pissränna. Vad är problemet tänker ni då?

Jo, jag har någon slags blockering. Jag fixar verkligen inte att pinka i andras sällskap, om det inte är någon jag känner väldigt väl. Typ familjen och liknande. Jag vet inte varför, men att bara kliva fram till en pissränna och släppa på, det funkar liksom inte… Igår var det fullt vid den lilla rännan med plats för två, och jag fick vänta utanför. Väl inne stod ju redan en snubbe där, och jag lyckades inte klämma fram något, trots att jag var omåttligt nödig. Så blir han klar, går ut och jag är för ett ögonblick själv. Börjar slappna av, och då plötsligt slits dörren upp. Jag stirrar stint in i väggen och försöker fokusera mig, men det händer liksom ingenting. Snubben som nyss klivit in gör sin grej, märker att jag definitivt inte alls gör det, och börjar säga något. Jag hör inte först, eftersom jag är fokuserad på mitt eget, nämligen att försöka klämma ut nåt, men när jag inser att han säger något till mig börjar jag lyssna. Jag förstår att han kommenterat det faktum att jag inte lyckas pressa ut några droppar, så jag säger något själv i stil med att: ”det är fascinerande att man kan vara så jävla nödig när man sitter ner, men väl på toa så händer det inget”. Han svarar då att han hade samma problem mellan 30 och 38 års ålder, men att det numer har försvunnit helt, och att det med åldern snarare inte går att hejda. Typ så. Jag tänker, och kommenterar lite kort att jag får väl stå här i sju år till då, om så är fallet, varvid han skrattar gott och går ut. Väl ensam tar det inte många sekunder innan det släpper och sen är det ingen hejd på det. Och väl igång så störs jag inte alls av att en ny snubbe kliver in och ställer sig bredvid mig.

Väl tillbaks vid mitt sällskap, som var två andra jämnåriga, tar jag upp ämnet. Och det visar sig att det är precis samma sak för dom!

Så jag börjar fundera. Jag vet att det är samma sak med brorsan också nämligen, så hur vanligt är det här? Det känns ju onekligen lite tabu att prata om det, för ingen verkar vilja erkänna det, det är som ett slags manligt socialt handikapp på något vis.. Som kille ska du förväntas kunna ställa dig varsomhelst/hursomhelst och bara pissa på. Kan du inte det är det liksom lite… töntigt helt enkelt. Något att driva med. Är man blyg för att den är liten kanske? Jag vet inte… men uppenbarligen så är det en otrolig lättnad att få erkänna problemet när någon annan tar upp det och blottar sig först, som jag gjorde igår.

Så är det vanligt? Eller är det som pissoar-filosofen jag stötte på menade, att det hänger ihop med åldern? I sånt fall hoppas jag att jag kommer ha problem många år till..

gallstensanfall vs. makatarr; the sequel

Farbror Doktorn igår var en Fröken Doktor

Hon kunde i vilket fall inte alls förstå vad som var fel med mig, och menade att om man får gallstensanfall så gör det JÄTTEONT. Mmm, jag har jätteont på natten försökte jag säga. Hon rådfrågade min gamla Farbror Doktor och han tyckte bara att jag skulle få lite mer magsyrahämmande. Till sist blev Fröken Doktor lite osäker och ringde trots allt och fixade en tid för ett ultraljud av magen samt leverprover.

Idag var jag på ultraljudet och nog FAN hade jag en hel massa gallstenar! Den galna doktorn som gjorde ultraljudet sa även att gallblåsan är eller har varit inflammerad, vilket är ett akut tillstånd. Han sa att jag borde haft jättejättejätteont. JAAAAAAAAAAAAAAAA jag saaaaaaaaaaaa ju det, jävla klåpare!

Så vad gör man åt gallsten?

Johoråserru, det enda man kan göra är att operera bort hela jävla gallblåsan Kul. NOT. Gör man inte det så kommer man, som den galna doktorns sa; sitta en dag på en brygga i Thailand och ångra sig väldigt väldigt mycket.

Min barnmorska hade nog fan rätt när hon sa att jag har en väldigt hög smärttröskel.

Menförihelvete

Nog fan fick jag ont i natt. JÄVLIGT ont. Ondare än tidigare nätter.

Mellan kl 3 och 5:30 var jag uppe och hade panikont i magen. Lilla E tänkte väl testa vår uthållighet och lät mig sitta bredvid hennes säng i en halvtimme mellan 4:15 och 4:45 medan hon sparkade hejvilt och jag jobbade på att inte börja gråta för att det gjorde så ont i magen (gråta för att det gjorde så ont sysslade jag med en stund senare istället). Sen fick hon för sig att det var färdigsovet strax innan 6 då sambon fick gå upp.

Nu ska jag till en annan farbror som är doktor och om igen förklara hur den senaste veckan har varit. Bra jobbat vårdcentralen… Det skulle säkerligen spara en jävla tid om man kunde få komma till samma person men men, det är ju bara skattepengar.

Inte en jävla natt till tänker jag ha så här ont.