Att sova eller inte sova…

Jahapp. Så jag håller för fullt på att ställa om mig från jobb till ”vara hemma” i skallen.

Är väl inte så mycket att säga om det än, eftersom det är helg och man hade varit hemma likaväl. Men jag har lite svårt att ändra tidsschemat på dagarna, helt klart. Nu vaknar ju lilla fröken ganska tidigt på morgonen, och det är ju inte så att man är superpigg dessa stunder vid 6-tiden när man inte kommit i säng förrän framåt elva-tolv snåret kvällen innan. Men jag har en fördel som min sambo inte har. Jag kan gå och lägga mig när som helst på dagen om jag är trött och sova en stund. Så igår utnyttjade jag det. Men jag inser problemet nu… för jag var inte särskilt trött igår kväll heller.. så jag kom inte i säng förrän efter tolv-slaget… Och eftersom sambon var på konsert och kom hem.. tja, efter att jag gick och lagt mig iaf, så tog jag nattvakten också. Vilket jag inte gjort tidigare, för dels vaknar sambon av minsta nysning från grannen tre hus bort, dels har lilla E varit väldigt van vid att hennes mamma är the shit de senaste åtta månaderna.. men men. Jag hängde iaf själv med lilla E större delen av dagen igår, och det är ganska fascinerande att se att man går från att vara någon kul typ som känns igen, till den stora tryggheten i lilla E:s värld så fort sambon inte är närvarande på ett tag. Särskilt om man sen även slänger in andra, rätt främmande ansikten (som min brorsa t ex) då blir jag ännu viktigare för henne. Så när jag därför fick dels springa in under kvällen ett antal gånger och få lillfröken att somna om, var jag även tvungen att vara beredd på eventuella vaknanden under natten..

Skulle lilla E vakna? Skulle jag vakna av det? Skulle jag kunna få henne att somna om? Frågorna hopade sig förstås.. (Hör ni musiken?)

Lilla E vaknade en gång. Kvart i sex lät det inne från hennes rum och hon lät ledsen. Jag vaknade! Pallrade mig in och fann.. en liten unge som låg och gnällde i sömnen, med benen rakt upp i vädret och händerna slitandes i täcket.. Lite klappande, hållandes hand och sakta med säkert så lossnade greppet från fingrarna och benen sänktes sakta, sakta ner mot madrassen igen som om de styrts av en maskin. Fascinerande upplevelse måste sägas, och när hon låg still så smög jag ut och in i min egen säng en stund till. Som belöning för den insatsen fick jag sova ända till halvåtta! Nu har fröken tagit en kortare tupplur på förmiddagen på kanske trekvart, och precis vaknat igen, så jag slapp därmed fundera över om jag skulle ta den där tuppluren idag också. Nu hoppas jag att den ofantliga tröttheten ger med sig och bara beror på att jag inte ätit frukost än.. så ska jag nog ta mig igenom dagen och komma i säng i vettig tid ikväll…