Igår när jag var i Farsta C och hade tänkt shoppa kläder till mig själv och inte till Lilla E (kom hem med en kasse kläder…till Lilla E) såg jag något som jag funderar på om det är otroligt tragiskt eller om det kanske är lite gulligt.
Jag satt och fikade och Lilla E satt i en barnstol och lekte. Bredvid oss satt en mamma 40+ med sin dotter som såg ut att vara ca 7-8 år. Dottern sitter och läser något högt ur DN och mamman tar då och då upp mobilen och ringer på något som jag tycker verkar vara annonser, men jag fattar inte vilken typ av annons hon ringer på.
Så…jag börjar tjuvlyssna.
Det visar sig att mamman låter dottern läsa igenom kontaktannonser och dottern letar efter annonser som hon gillar…och så ringer mamman på dessa annonser. Det visar sig att det enda dom går på är om männen gillar barn och om dom kan tänka sig en kvinna i mammans ålder.
Först blev jag förfärad. Gud vad smaklöst att låta sin dotter vara med i sökandet efter en ny man med hjälp av annonser! Sen funderade jag lite… Kanske är det inte alls smaklöst utan rätt omtänksamt. Hon låter dottern vara delaktig. Kanske var jag fördomsfull bara för att mamman var jättejättetjock, hade blekt stripigt hår, väldigt osmickrande kläder och dottern var liten liten och tanig och såg trött ut. Eller så hade jag helt rätt.
Jag vet fan fortfarande inte om det är helt galet eller lite gulligt. Konstigt är det i alla fall. I min värld.
Jag tycker nog det är mer sjukt än gulligt. Men jag gillar å andra sidan heller inte program som ensam mamma söker. Fast sådan program är nog värre ändå. Där involveras barnen och knyter band med män som det sen inte blir nåt med.
Spontant skulle jag säkert också finna mamman och hennes beteende motbjudande. Men egentligen är det väl vårt samhälle och dess normer som är tragiska.
Jag är nog inne på lite tragiskt… Det är bra att hon låter dottern vara med och välja, men samtidigt är det tragiskt att det blivit så opersonligt. På nåt sätt.