Hög som ett hus i förorten

Nämen om man skulle ta och toppa med ett fjärde inlägg för dagen?

Jag sitter här i soffan och känner mig helt utslagen av trötthet. Jag har ingen direkt anledning (om inte den vilda bebin räknas förstås) men känner mig helt slut i varenda muskel. Sambon sitter vid matbordet och surfar hög som ett hus. Typ. Han fick en väldigt olycklig tackling för ca 1,5 vecka sedan vilket gjort att hans bröstmuskel fått ordentliga bristningar…vilket lett till att han haft ont och rört sig på ett knepigt sätt…vilket lett till att han har en konstant kramp i musklerna runt skuldran. ONT, han har OOONT!

Nu har han i vilket fall fått nån smärtstillande tablett med morfin i av sin svårt cancersjuka mamma och någon timme efter intaget började han se väldigt lycklig ut, sen blev pupillerna rätt små och han förklarade med en Di Leva-röst att ”nu gör det inte ont längre, laj di daj di daaa”…

Jag har helt enkelt en hög sambo som i alla fall inte har ont.

Själv fyller man år på fredag. Hela Sverige flaggar baaaaara för mig då. Jag tänkte befinna mig ute i sommarhuset med den förhoppningsvis icke höga sambon, min allra bästa vän C och en liten och ettrig dam vi kallar LIlla E. Kanske testar jag att sticka ner nåt finger i rabatterna, kanske inte. I vilket fall tänker jag göra sangria och sitta framför glöden i kakelugnen och prata skit med två av dom mest betydelsefulla människorna i mitt liv.

Värre kan man ha det som nybliven 32-åring.