Stressblockering

Fukkin hell. Jag kommer ju ständigt och jämt på bra saker som jag känner att jag måste ta upp här. Men så hinner jag glömma det av bara farten, eller så räcker inte tiden till att skriva ner det som jag skulle vilja, och så struntar jag hellre i det än att skriva nåt halvdant… Men inte nog med att jag oppurtunist och obotlig optimist som jag är, inbillade mig att jag skulle kunna ta mig in till jobbet i tid bara jag åkte hemifrån i god tid… HA HA HA.. Right sucker. Not gonna happen I tell ya!

Det är en dryg månad kvar av jobbande och ironiskt nog börjar det dra ihop sig som mest just nu. Ledningsgrupper som tar idiotiska beslut trots mitt ivriga protesterande om att det inte kommer att bli bra… Och efteråt undrar jag vafan jag protesterar mot? Att det kommer bli jävligt jobbigt för de individer som ska hantera lösningen i höst? See if I care!? Tydligen så kan jag inte låta bli.. jag måste vara en jävla idiot. Eller är det sånt som kallas integritet? (Idioti med ett annat ord.) Nåväl, så efter att ha blivit fett rövknullad av mina högsta chefer och fått det stora nöjet att lösa problematiken på två veckor genom att ”vara kreativ”, så är det väl dags att skrida till verket. Vad det egentligen menas är helt enkelt att driva på alla övriga i organisationen med piska och salt i såren så de jobbar på tills det börjar svida ordentligt. Och okej, det kan jag väl göra då. Av nån jävla anledning så får jag ändå för mig att jag ska göra så gott jag kan till sista dagen istället för att softa och glassa sista månaden. Idiot var det…

Men idag tänker jag skita i det. För idag ska sambon på intervju, så jag skippar det här stället efter lunch, vill någon nåt så ringer de ju ändå alltid. Istället hänger jag med Lilla E och njuter av solen. Dom ska fan inte få bryta ner mig en sån här härlig dag!