Vi har spenderat de senaste fem dagarna på vårt landställe. Med oss tog vi Lilla E, Stora M, svärmor (till mig men mamma till min sambo) och svåger (till mig men bror till… ja ni fattar).
Det regnade varje dag och hela vistelsen hade tydliga drag av en Norén-pjäs.
Big drama. Svärmödrar som rymmer ut i skogen och sätter sig på en sten och surar, storasystrar som är allmänt “göratvärtemot”, svågrar som inte gör så mycket alls, en liten E som är tokförkyld och vaknar en gång i halvtimmen…och så två trötta föräldrar som mest vill sticka iväg och lämna allesammans där ute i skogen. Typ.
Åh vad jag är trött!
*s*
Låter som ett ypperligt sätt att tillbringa helgen. Eller kanske inte….
Själv har jag insett att jag nog inte klarar av att ha folk boende hos mig längre än ett dygn.
Nini – Jag har insett att INGEN familj får hälsa på fler gånger i vår stuga. Aldrig någonsin igen får någon av våra föräldrar komma. EVER. Mina föräldrar har sett huset och nu har sambons mamma också sett det. Bra. Då behöver dom inte se det mer.
Du däremot måste komma i sommar, annars blir jag grovt sårad.
Klart jag måste komma å checka in er sommar-crib
Visst ligger det (typ) på väg ner till Skåne?
Vi får se till att lösa det helt enkelt….
Det ligger på väg ner till skåne. Typ halvvägs
Vaff? Det vill säga halvvägs upp till Norrland från mig räknat…
Ah men dåså, då fixar det sig easy-peasy!
Vi kan komma och stanna 1 natt, för mer än 1 natt pallar man inte sina kompisar – hur mkt man än tycker om dem – har jag kommit fram till.