Fredagsfunderingar

Så sitter man här. Fredag kväll.

Alla barn har äntligen lagt sig; Stora M, hennes kompis som sover över och Lilla E. Vi har gjort minipajer av smördeg, äpplen, socker och kanel, vi har ätit kycklingwok med ris och vi har tryckt i oss godis och varm choklad. Vi vuxna tog en promenad på eftermiddagen med Lilla E i vagnen och Stora M och kompisen gjorde gipsfigurer hemma.

Diskmaskinen är igång och alla leksaker är ihopplockade.

För ett år sedan var jag relativt nygravid och låg antagligen i sängen i fosterställning och mådde fasansfullt illa.

För två år sedan bodde jag och Lilla E:s pappa fortfarande i varsin lägenhet.

För tre år sedan var jag, med all sannolikhet, ute och festade som sjutton. Jag var ihop med en helt annan man och barn fanns inte på min världskarta ännu. För tre år sedan hade jag en inbokad treveckorssemester till LA i mitten av mars där jag skulle hälsa på syrran. Bästisen följde med och det slutade med att vi körde ner för ett stup på Highway 1 och fick åka polisbil mitt i natten med highway patrol.

För tio år sedan hade jag läst ett år på universitetet, jag var ihop med samma man som jag varit med i ett antal år. Jag var en extremt välbetald barnvakt åt det fina folket på Östermalm och jag var väldigt mycket rödvinsvänster.

För 15 år sedan var jag 16 år och var faktiskt ihop med samma man som ovan. Jag planerade sommarens sexveckorssemester i Kurdistan och just en fredagskväll hade jag säkert lurat mig in med ett påhittat personnummer och äldre kompisar på Västergök vid Hötorget där vi drack öl och tittade på magdans. Efteråt åkte jag hem till min kille i Hagalund och sket i att ringa mamma och pappa och berätta vart jag höll hus.

Ibland går livet outhärdligt sakta men andra gånger går det vansinnigt fort.