Bra eller anus?

Fan, jag känner mig inte snygg längre.

Jag har insett att jag plötsligt inte längre känner mig fin. Innan jag blev gravid så tyckte jag oftast att jag var rätt snygg oc de dagar jag inte tyckte att jag var så snygg så levde jag på vetskapen om att jag i alla fall oftst är snygg. När jag var gravid tyckte jag att jag var skitsnygg. Magen var jättecool och min hy och mitt hår verkade älska graviditetshormonerna. De första månaderna efter att Lilla E kommit tyckte jag att min kropp var rätt grym och att den var snygg och återhämtade sig snabbt.

Nu är den ful.

Jag hinner liksom aldrig göra mig snygg. Jag hinner kanske duscha sent på kvällen och då hinner jag inte ens torka håret innan det är dags att sova. Sminkning får jag göra snabbare än vinden när Lilla E sover i en kvart eller så. Kläderna är bekväma  och amningsvänliga vilket inte är positivt för utseendet. Tro mig, aminingsbh:ar gör inte underverk för tuttarna.

Kroppsmässigt så är magen slapp och tjock och totalt deprimerande och tuttarna ar gått från strålande fylliga d-kupor till urmjölkade och trista.

Håret ar jag inte klippt eller slingat sedan mitten av september och det görs var 10:e vecka annars… Nu är det ingen frisyr så jag går bara med det uppsatt i en trist tofs.

Alla kläder sitter som skit för att magen är tjock och för att jag bara kan ha kläder som amningen funkar med.

Satan vad deprimerande det är att känna sig ful! För mig är det en ny upplevelse och en mindre angenäm sådan. Jag måste styra upp det hela. Nummer 1 på listan blir att härmed uppmana min sämre hälft att GE MER KOMPLIMANGER!

Jag vet att du tycker att komplimanger är svårt och att du visar det genom beröring istället men nu vill jag fanimig ha komplimanger verbalt. Basta!

Dammit…nu vaknar Lilla E.