Inlägg från januari 2008
Samma dag som jag testade plus och vi förstod att vi faktiskt lyckats producera ett barn så skulle vi åka till Mauritius på semester. Det var en rätt häftig start på graviditeten och vi var så där löjligt superlyckliga och kära. Kombinera det med en paradisö och det blir nästan löjligt romantiskt 
I vilket fall så började sambon att skriva om sina funderingar om graviditeten och oss samma dag. Jag fick inte läsa och har inte fått läsa förrän IDAG. Nu har jag läst om hur han uppfattade den första månaden och det är något jag kommer bära med mig för alltid känns det som. Ibland blir det lite väl oromantiskt när man har spädbarn. Det handlar mest om bajs, skrik, kräk, dreggel och en massa små utvecklingar som man lägger märke till. Då hjälper det att få läsa sånt här kan jag säga.
Lilla E satt i mitt knä när jag läste texten och jag blev ju tvungen att krama henne lite extra när jag tänkte på hur det var i början. Lilla E var ovanligt tyst och flämtade mest. Medan jag kände hur en tår började rinna ner för min kind (jag var väl överväldigad av det romantiska) så hör jag ett brak. Sen ett till…och ett till. Lilla E är högröd i ansiktet.
HON BAJSADE NER MIN ROMANTISKA STUND!
Lilla skitunge, inte var det lite bajs heller. Hon sparade det i två dagar och la sedan allt i mitt knä när jag sitter och är romantisk…
*suck*
Kategorier: Bebis · Inte kategoriserade pga lathet · gravid · kärlek · relationer
Fick just veta att sambons mamma aka Lilla E:s farmor är döende i cancer…
Helvetesjävlaskit.
Ibland är livet förbannat grymt.
Kategorier: Inte kategoriserade pga lathet · sorg
Fan, jag känner mig inte snygg längre.
Jag har insett att jag plötsligt inte längre känner mig fin. Innan jag blev gravid så tyckte jag oftast att jag var rätt snygg oc de dagar jag inte tyckte att jag var så snygg så levde jag på vetskapen om att jag i alla fall oftst är snygg. När jag var gravid tyckte jag att jag var skitsnygg. Magen var jättecool och min hy och mitt hår verkade älska graviditetshormonerna. De första månaderna efter att Lilla E kommit tyckte jag att min kropp var rätt grym och att den var snygg och återhämtade sig snabbt.
Nu är den ful.
Jag hinner liksom aldrig göra mig snygg. Jag hinner kanske duscha sent på kvällen och då hinner jag inte ens torka håret innan det är dags att sova. Sminkning får jag göra snabbare än vinden när Lilla E sover i en kvart eller så. Kläderna är bekväma och amningsvänliga vilket inte är positivt för utseendet. Tro mig, aminingsbh:ar gör inte underverk för tuttarna.
Kroppsmässigt så är magen slapp och tjock och totalt deprimerande och tuttarna ar gått från strålande fylliga d-kupor till urmjölkade och trista.
Håret ar jag inte klippt eller slingat sedan mitten av september och det görs var 10:e vecka annars… Nu är det ingen frisyr så jag går bara med det uppsatt i en trist tofs.
Alla kläder sitter som skit för att magen är tjock och för att jag bara kan ha kläder som amningen funkar med.
Satan vad deprimerande det är att känna sig ful! För mig är det en ny upplevelse och en mindre angenäm sådan. Jag måste styra upp det hela. Nummer 1 på listan blir att härmed uppmana min sämre hälft att GE MER KOMPLIMANGER!
Jag vet att du tycker att komplimanger är svårt och att du visar det genom beröring istället men nu vill jag fanimig ha komplimanger verbalt. Basta!
Dammit…nu vaknar Lilla E.
Kategorier: Bebis · Inte kategoriserade pga lathet · kropp · relationer
Hm…
Första inlägget i den nya bloggen.
Den här bloggen ska handla om mamman som är jag aka hon76, pappan aka han77 och vår lilla bajsande, skrikande och kräkiga bebis E.
E är en hon, vilket inte bör spela någon roll för en genusmedveten läsare men då jag misstänker att både jag och pappan har fallit för könstänket så tror jag det blir svårt att skriva om E utan att ange kön.
Faktiskt så kollade vi upp vad det skulle bli för kön när lilla E bara hade legat i magen i 19 veckor. Sen kollade vi upp det på vartenda ultraljud som följde. Det blev väl omkring en 4-5 stycken så när hon var färdigbakad därinne så var vi ganska säkra på att det skulle komma ut en hon.
Så varför kollade vi upp kön?
Ja… hur skulle vi annars veta vilken färg alla kläder och grejer skulle ha? Lilla E har rosa väggar i sitt lilla rum, hon har en massa rosa kläder och fullt av dockor.
NOT!
Sanningen är att både jag och pappan är hysteriskt nyfikna och kunde inte hålla oss. Om det fortfarande finns någon genusmedveten person som läser så undrar han/hon säkerligen vad könet egentligen ger för relevant information om det lilla barnet. Jag skulle svara att vetskapen om könet inte ger så mycket relevant info men när man inte vet något alls så är lite information värt ganska mycket…om man är nyfiken av sig.
Lilla E är 3 månader gammal nu och än så länge har inte könet spelat någon roll what so ever. Ja…om man bortser från att en del vänner och släkt envisas med att ge henne rosa kläder. Själv har jag nyligen konstaterat att brunt är en strålande färg på henne. Brunt och vitt. Vitt är bra på bodies för då syns inte kräket så mycket. Nu kanske ni föreställer er att jag gillar brunt på byxorna för att det maskerar bajset men ack så fel ni har. Lilla E:s bajs är nämligen mer gult än brunt. HA!
I övrigt är lilla E en väldigt nöjd bebis som älskar att vara hos mamma och skriker åt sin pappa så fort hon genomgår någon fas. Hon kräks enorma mängder, skriker ilsket när hon inte får uppmärksamhet, har grymt stora ögon och hon har strategiskt placerade kala fläckar på huvudet.
Ja… det får nog räcka för ett första inlägg.
Kategorier: Bebis · genus
